Syftet med studien är att undersöka hur yrkesstatus inom förskolan upplevs och förstås i vardagen respektive i samhällskris samt analysera hur dessa skillnader kan förstås i relation till yrkets symboliska kapital, erkännande och dess konstruktion i samhället. Studien använder en kvalitativ forskningsansats och materialet består av sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare, rektorer och en barnskötare inom förskolan. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk analys med en huvudsakligen induktiv ansats där abduktiva inslag förekommer.Resultatet visar att yrkesstatus i vardagen upplevs som relativt låg och präglas av ett begränsat erkännande där både det pedagogiska arbetet och omsorgens komplexitet inte synliggörs. Samtidigt framträder en bild av förskolan som en central och samhällsbärande verksamhet. I samband med samhällskriser upplevs yrkets betydelse bli mer synlig och uppmärksammad vilket bidrar till en tillfällig ökning av erkännande och värdering. Denna förändring framstår dock som kontextbunden och tenderar att avta när samhället återgår till vardagliga förhållanden. Analysen visar att skillnader mellan yrkesstatus i vardag och samhällskriser kan förstås i relation till hur det symboliska kapital som kopplas till arbete inom förskolan konstrueras och erkänns i olika samhälleliga sammanhang. Med utgångspunkt i Pierre Bourdieus begrepp symboliskt kapital synliggörs hur yrkets värde inte är statiskt utan förändras beroende på kontext. Vidare tolkas resultatet i relation till Axel Honneths teori om erkännande där brist på erkännande i vardagen bidrar till upplevelser av undervärdering medan erkännande i kris främst framträder i symbolisk form snarare än genom materiella förändringar. Studien visar därmed att yrkesstatus inom förskolan är kontextberoende och formas i relation till samhälleliga värderingar snarare än enbart genom arbetets innehåll.