Bakgrund: Omvårdnad i samband med intensivvård innebär ett omfattande ansvar för patientsäkerhet, värdighet och kontinuitet i vården, särskilt vid skiftbyten och vårdövergångar. Sjuksköterskan har en central roll iatt bedöma, prioritera och överföra information om patientens tillstånd och omvårdnadsbehov.Tidigare forskning visar att strukturerad överrapportering är viktig för säker informationsöverföring och ökad patientsäkerhet. Samtidigt sker kommunikationen ofta under hög arbetsbelastning ochtidspress, vilket kan öka risken för informationsförlust och feltolkningar.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att analysera sjuksköterskors erfarenheter av överrapportering i samband med intensivvård.

Metod: Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL enligt PRISMA. Urvalet baserades på PEOT-modellen och inkluderade studier publicerade på engelska mellan 2016 och 2026. Totalt inkluderades 13 studier efter kvalitetsgranskning med Caldwell-ramverket. Data analyserades med tematisk analys enligt Braun och Clarke.

Resultat: Analysen resulterade i två teman och fyra subteman som beskriver sjuksköterskors erfarenheter av överrapportering i samband med intensivvård. Resultatet visar att överrapportering innebär ett professionellt ansvar där sjuksköterskan kontenuerligt tolkar, prioriterar och sammanfattar kliniskt relevant information. Både strukturerade kommunikationsverktyg och organisatoriska förutsättningar påverkar kvaliteten i informationsöverföringen. Vidare framkommer utmaningar vid patientövergångar mellan intensivvård och vårdavdelning samt betydelsen av tydlig interprofessionell kommunikation och ansvarsfördelning inom vårdteamet.

Slutsats: Överrapportering i samband med intensivvård är en komplex process där sjuksköterskans kliniska omdöme, erfarenhet och kommunikativa förmåga är avgörande för säker informationsöverföring. En fungerande överrapportering kräver balans mellan strukturerade arbetssätt och situationsanpassning samt goda organisatoriska förutsättningar. Brister kan påverka patientsäkerheten negativt, medan tydlig och anpassad överrapportering främjar en säker och sammanhållen vård. Vidare forskning behövs om hur erfarenhet påverkar överrapportering i olika kliniska situationer samt hur kommunikationsverktyg och organisatoriska faktorer kan utvecklas för att stärka patientsäkerheten.