This study examines job satisfaction through a quantitative analytic approach. The aim is to examine whether education constitutes a significant determinant for satisfaction at the workplace, in Sweden. In addition, the study seeks to assess the relative influence of other factors such as social relations, gender, class, income and age, in the matter of job satisfaction. Given the increasing proportion of the population pursuing higher education, it is particularly relevant to explore the extent to which education correlates with job satisfaction. However, previous research shows that social relations at the workplace have always been a contributing factor. Accordingly, this study hypothesizes that social relations may exert a stronger influence on job satisfaction than educational attainment. The theoretical framework of the study consists of Weber’s theory of social stratification, Karasek’s and Theorell’s demand-, control and support model, and Butler’s theory of gender performativity. This study, which is based on multiple linear regression analysis using secondary data from ISSP 2015 - Work Orientations IV shows that the most significant determinant for job satisfaction is the quality of social relations at the workplace. In contrast to expectations, no statistically significant correlation was observed between perceived job satisfaction and gender, age, level of education or income.

Denna studie undersöker arbetstillfredsställelse med en kvantitativ analytisk ansats. Syftet är att undersöka huruvida utbildning påverkar arbetstillfredsställelse i Sverige. Dessutom avser studien att bedöma inflytandet av andra faktorer, såsom sociala relationer, kön, klass, inkomst och ålder i förhållande till arbetstillfredsställelse. Givet den ökande andelen av befolkningen som genomgår högre utbildning är det särskilt relevant att utforska i vilken utsträckning utbildning korrelerar med arbetstillfredsställelse. Tidigare forskning visar dock att sociala relationer på arbetsplatsen alltid har varit en bidragande faktor. Således ställer denna studie hypotesen att sociala relationer kan utöva ett starkare inflytande på arbetstillfredsställelse än utbildningsnivå. Studiens teoretiska ramverk består av Webers teori om social stratifiering, Karaseks och Theorells krav-, kontroll- och stödmodell samt Butlers teori om genusperformativitet. Resultatet, som baseras på multipel linjär regressionsanalys med sekundärdata från ISSP 2015 - Åsikter om jobben och arbetslivet, visar att sociala relationer är den av de inkluderade variablerna som har störst effekt på arbetstillfredsställelse. I motsats till förväntningarna observerades inget statistiskt signifikant samband mellan arbetstillfredsställelse och kön, ålder, utbildningsnivå eller inkomst.