Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en progressiv neurodegenerativ sjukdom utan botemedel, det medför både motoriska och icke-motoriska symtom och kräver en helhetsinriktad, personcentrerad vård. Syftet: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med Parkinsons sjukdom. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med induktiv design. PubMed och CINAHL användes för att identifiera vetenskapliga artiklar som belyser upplevelsen av att leva med Parkinsons sjukdom. Totalt 17 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar inkluderades som var publicerade under de senaste 10 åren. SBU:s granskningsmall användes för att kvalitetsgranska artiklarna. Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativ analysmetod tillämpades för att analysera artiklarnas innehåll. Resultat: två huvudfynd identifierades: konsekvenser av sjukdomen och strategier för att hantera sjukdomen. Motoriska besvär försvårade vardagen och krävde mer anpassning och planering. Fysisk aktivitet ökade välbefinnandet och stödet från familj och närstående var betydelsefullt, men oro och rädsla för att vara börda kvarstod. Diskussion: I resultatdiskussionen diskuteras studiens huvudfynd, personer med Parkinsons sjukdom upplever mångdimensionellt lidande som påverkar kroppsliga, psykiska och sociala aspekter av livet och stärkte med tidigare forskning samt Katie Erikssons teori. Detta kan förstås som både sjukdoms och livslidande, där sjuksköterskan har en central roll i att lindra lidande genom personcentrerat stöd och främja välbefinnande. Slutsats: Parkinsons sjukdom medför komplexa behov, vilket gör personcentrerad vård viktigt. För att personer med Parkinsons ska kunna få uppleva förbättrad livskvalitet finns det behov av vidare forskning kring stödåtgärder och hur sjukdomen kan hanteras.