Föreställ att en ung man spenderar kvällen med sin flickvän i deras gemensamma bostad en helt vanlig kväll i september. Paret hade sedan tidigare försökt slå sig till ro i sängen men störts av ett okänt ljud som kom utifrån. Plötsligt krossas en fönsterruta vid balkongen och när mannen sprungit ut i vardagsrummet står han öga mot öga med två maskerade inkräktare. Utan någon förvarning går inkräktarna till våldsamt angrepp. Ovetandes att den unge mannen beväpnat sig med en kniv utspelar sig chockartade scener i vardagsrummet mitt framför ögonen på flickvännen. Under ett ögonblick strömmar känslor som få människor upplevt under en och samma gång. När allt är över står den unge mannen kvar och blickar ner på sina blodstänkta kläder med en kniv i handen och två döda kroppar på golvet. Mannen åtalades för dråp. Frågan är om den unge mannen svårligen kunnat besinna sig.

För den unge mannen aktualiseras nödvärnsexcess som stadgas i 24 kap. 6 § BrB och innehåller rekvisitet svårligen kunnat besinna sig. För att fastslå vad gällande rätt är och hur rekvisitet har tolkats respektive tillämpats behandlas sammanlagt fyra rättsfall. Med anledning av att rekvisitet är öppet och tillämpas mot subjektiva omständigheter i det enskilda fallet är det inte möjligt att fullständigt definiera gällande rätt. Varje människa är tillförsäkrad rätten att försvara sig, men till en viss gräns. Därefter erhålls enbart möjlighet för försvarsvåldet att ursäktas. Om den angripne brukat mer våld än vad angreppet krävde för att avvärja faran måste det finnas omständigheter som tyder på att den angripne svårligen kunnat besinna sig. Personen ska då haft mycket svårt att kontrollera sitt handlande utifrån farans art och det psykiska tillstånd som situationen framkallat. För att ursäktas måste farans art varit allvarlig. Det ska inte ha funnits tid för besinning i form av handling med eftertanke. Sammantaget med övriga handlingsalternativ krävs att det uppenbart oförsvarliga våldet framstår som i det närmaste ofrånkomligt i den aktuella situationen. Gärningsmannen kan i sådana fall gå fri med hänvisning till att han svårligen kunnat besinna sig.

Analysen visar att gällande rätt avseende nödvärnsexcess är under ständig utveckling för varje rättsfall som vinner laga kraft. Det beror på att bedömningen av det öppna rekvisitet är beroende till den enskilda situationen, vilket medför att bedömningsgrunderna i domstolarna alltid får olika utfall. Kravet på besinning är på sådana sätt ett föränderligt rekvisit som präglas av den fortlöpande avvägningen mellan rättssäkerhet och hänsyn till individens besinningsförmåga.