Drönarsvärmar har potential att effektivisera flyg- och sjöräddning, men kan ställa höga krav på operatörens situationsmedvetenhet. Denna interaktionsstudie undersöker hur användargränssnitt för drönarsvärmar inom flyg- och sjöräddning bör designas för att stödja operatörens situationsmedvetenhet. Metoden i arbetet följer Design forskningsmetodologi, eng. Design Research Metodology (DRM). En tematisk analys genomfördes på att enkätsvar från en tidigare studie om människa svärminteraktion för att kunna förstå vilka problem som kan uppstå för drönarsvärmsoperatörens situationsmedvetenhet. Den tematiska analysen identifierade två huvudteman, stöd från systemet saknas och flexibilitet är önskvärt. I den tidigare studien var det saknad information som, exempelvis, information om vilka områden som har blivit genomsökta tidigare och bristande synlighet av information om kritiska händelser. Från de identifierade problemen, och med hjälp av designprinciper för situationsmedvetenhet, togs två designförslag fram. Designförslagen har bland annat en sidopanel och en tidslinje med information för situationsöversikt. För att evaluera designförslagen och för att samla mer information genomfördes en workshop med tre drönarsvärmsexperter. Workshopen visade på designförslagens relevans men visade även svagheter med dem. Den visade att operatörens informationsbehov inte hade blivit fullständigt identifierade med tanke på att nya behov framkom under workshopen, som exempelvis drönaren status och sensortyp. Resultaten indikerar att gränssnitt för drönarsvärmsoperatörer inom flyg- och sjöräddning bör ge operatören en situationsöverblick, överväga historisk information och anpassa till olika användare och situationer. De indikerar också att innan en designprocess startar, bör en noggrann undersökning om användares informationsbehov genomföras. Resultaten i denna studie bör däremot vara tolkade med försiktighet då det finns metodologiska svagheter så som en liten mängd deltagare och en risk för subjektivitet i analyserna. Vidare forskning skulle kunna använda testning på mer utvecklade prototyper men en bättre mätmetod för situationsmedvetenhet som SAGAT. En mer noggrann undersökning i drönarsvärmsoperatörers behov bör också genomföras.

Drone swarms have the potential to improve the efficiency of maritime search and rescue (SAR), but it can make high demands on the operators’ situational awareness (SA). This interaction study explores how user interfaces for drone swarms in maritime SAR should be designed in order to support the situational awareness of the operator. The method of this work follows Design Research Methodology. Thematic analysis was used to analyze survey responses from a prior human swarm interaction study to understand what problems there can be for situation awareness of the drone swarm operator. The thematic analysis identified two main themes, insufficient system support and desire for flexibility in the system. There was missing information such as historical search coverage and poor visibility on information of critical events. From the identified problems, and with the help of design principles for SA, two design suggestions were made.  The designs feature a side panel and a timeline with information for situational overview.  To evaluate the designs and gather more information, a workshop with three experts on drone swarms was used. The workshop confirmed the relevance of the designs but also limitations with them.  The workshop showed that the operator’s informational needs had not been exhaustively identified as new needs emerged regarding, for example, drone status and the drone’s sensor type. The findings suggest that interfaces for operating drone swarms in maritime SAR should provide operators with a situational overview, an account for historical information and adapt to different users and situations. They also suggest that before starting the design, a thorough investigation into the operator’s needs should be completed. These results should however be interpreted with caution as there were methodological limitations such as a small dataset and a risk of subjectivity in the analysis. Future research could include user testing with more developed prototypes with a better measurement of situation awareness such as SAGAT. A more thorough investigation into the needs of drone operators should also be carried out.