Bakgrund: Antalet personer som lever med demenssjukdom ökar årligen. En demenssjukdom påverkar inte enbart den drabbade personen utan även anhöriga, som ofta har en central roll vid vård och omsorg. Trots detta uppmärksammas inte anhörigas erfarenheter i tillräcklig utsträckning. Syfte: Att beskriva anhörigas erfarenheter när en närstående med demenssjukdom flyttar till särskilt boende. Metod: En allmän litteraturöversikt innefattandes 12 kvalitativa artiklar och 2 kvantitativa artiklar. Resultat: Anhörigas erfarenheter i relation till den närstående präglades av förändrade relationer, sorg, skuld, förlust och lättnad i samband med flytten till särskilt boende. Anhörigas erfarenheter i relation till vårdpersonalen påverkades av kommunikation, delaktighet och kontinuitet, vilka hade betydelse för upplevelsen av trygghet och tillit. Anhörigas erfarenheter i relation till sig själva kännetecknades av en förändrad roll där ansvarskänslan kvarstod trots att det dagliga omsorgsansvaret hade överlämnats till vården. Slutsats: Ett familjecentrerat förhållningssätt är av stor betydelse inom demensvård på särskilt boende. Genom att inkludera och stödja anhöriga kan sjuksköterskan bidra till ökad, delaktighet och vårdkvalitet för både personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Background: The number of people living with dementia is increasing each year. Dementia not only affects the individual diagnosed but also their relatives, who often play a central role in care and support. Despite this, relatives' experiences are not always sufficiently acknowledged in research and practice. Aim: To describe the experiences of relatives during the transition of a family member with dementia to a nursing home. Method: A general literature including 12 qualitative articles and 2 quantitative articles. Results: Relatives's experiences in relation to their loved one were characterized by changed relationships, grief, guilt, loss, and relief in connection with the move to residential care. Relatives ' experiences in relation to healthcare staff were influenced by communication, involvement and continuity, which were significant for their sense of security and trust. Relatives’ experiences in relation to themselves were characterized by a changed role, in which a sense of responsibility remained despite the transfer of daily caregiving responsibility to care services. Conclusion: A family-centered approach is of great importance in dementia care in nursing homes. By including and supporting relatives, nurses can contribute to increased participation, and improved quality of care for both people with dementia and their relatives.