Urban förtätning som stadsbyggandsstrategi har vuxit fram i takt med urbaniseringen. Samtidigt som fenomenet ofta framställs som en möjlighet, finns en risk att prominenta kvaliteter blir lidande när stadsdelar blir allt tätare. Det finns en begränsad kunskap om hur utmaningarna som kommer med den etablerade strategin tar sig uttryck och påverkar centrala rumsliga kvaliteter i nybyggda stadsdelar. Studien syftar därmed till att undersöka hur rumsliga kvaliteter tar sig uttryck i nybyggda stadsdelar präglade av förtätningsideal i Stockholm, och ämnar till att få en djupare förståelse för hur undersökta stadsdelar förhåller sig till varandra i relation till definierade rumsliga kvalitetsindikatorer.

Uppsatsen utgår från en kvantitativ innehållsanalys där kategorier inom rumsliga kvaliteter har identifierats genom forskning, för att vidare tillämpas i fyra stadsdelar präglade av förtätningsideal. Studien utförs genom en fallstudiedesign, där stadsdelarna Hagastaden, Norra Djurgårdsstaden, Annedal och Hammarby Sjöstad i Stockholm valts som föremål för undersökning. Datainsamlingsmetoderna består dels av dokumentstudie där kommunala plandokument och kartunderlag för de valda fallen har studerats, dels av systematisk observation där valda falls funktion och utseende analyserats.  

Studiens resultat visar att nybyggda stadsdelar präglade av förtätningsideal främst påverkas av att förtätas vertikalt och inte genom ianspråktagande av ny mark. Funktionella och perceptuella rumsliga kvaliteter påverkas dels av den strukturella formen, dels av kvalitativa utformningsbeslut och geografiska förutsättningar. Resultatet visat att kvaliteterna inte endast är beroende av höjd och utbredning, utan även av medvetna planeringsval. Därav är samspelet mellan dessa avgörande. Vidare visar resultaten att funktionella kvaliteter är lättare att tillgodose i täta miljöer än de perceptuella. Detta då de perceptuella framträder påverkas i högre grad av den vertikala exploateringen. En ytterligare slutsats är att förtätning inte automatiskt skapar stadsliv, då flera aktiva planeringsbeslut krävs för att uppnå variation. Slutligen visar studien att planering präglas av en målkonflikt där strävan efter en hög exploatering för att möta bostadsbehov riskerar att ske på bekostnad av rumsliga kvaliteter.