Oral communication is an important goal in modern language education, yet many students avoid speaking the target language because of insecurity and anxiety. This study, therefore, examines teachers’ views on students’ speaking anxiety and oral communication in modern language classes. It aims to explore how teachers perceive students’ oral skills, insecurities, and anxiety when using the target language, and which teaching practices they find supportive for creating a safe classroom environment and encouraging oral interaction. The study uses a qualitative design, based on a teacher survey and semi-structured interviews with modern language teachers. The findings indicate that teachers see speaking anxiety mainly in whole-class activities, oral presentations, and assessment tasks, where students risk social exposure and negative evaluation. Teachers report that anxious students often give very short answers, speak softly, or try to avoid participation. Supportive practices include pair and small-group work, clear scaffolding (phrase banks, visual aids), preparation time before speaking tasks, and a classroom culture where errors are normalized as part of learning. Alternative presentation and assessment forms (audio/video recordings, individual conversations) are also highlighted as valuable, especially for very anxious students. Overall, the study suggests that students’ willingness to speak in modern languages depends not only on language ability but also on confidence, classroom climate, and instructional design.

Muntlig kommunikation är en central del av undervisningen i moderna språk, men för många elever kan det vara förknippat med osäkerhet och talängslan att använda målspråket inför andra. Syftet med denna studie är därför att belysa hur lärare uppfattar elevers muntliga språkfärdighet, osäkerhet och talängslan i samband med användning av målspråket, samt vilka undervisningspraktiker de upplever som stödjande för att skapa trygghet och främja muntlig interaktion i klassrummet. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på två datakällor: en lärarenkät och semistrukturerade intervjuer med lärare i moderna språk. Resultaten visar att lärarna uppfattar talängslan som särskilt tydlig i helklass-situationer, muntliga redovisningar och bedömningsrelaterade moment, där eleverna exponeras socialt och riskerar negativ utvärdering. Enligt lärarna tar sig talängslan uttryck i undvikande, låg röst, ovilja att delta och tillbakadragenhet i muntliga aktiviteter. Studien visar också att elevers vilja att tala målspråket påverkas i hög grad av klassrumskontexten, graden av förberedelse och hur trygg situationen upplevs vara. Vidare visar resultaten att stödjande undervisningspraktiker omfattar par- och smågruppsarbete, tydliga stödstrukturer, frasbanker, visuellt stöd, förberedelse inför muntliga uppgifter samt ett klassrumsklimat där misstag normaliseras som en naturlig del av språkinlärningen. Alternativa former för muntlig redovisning och bedömning, såsom ljud- och filminspelningar, beskrivs också som betydelsefulla, särskilt för elever med stark talängslan. Sammantaget visar uppsatsen att muntligt deltagande i moderna språk inte enbart handlar om språklig förmåga, utan också om trygghet, klassrumsklimat och hur undervisningen organiseras.