Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är en rättighetslag som skyddar den enskildes rätt till delaktighet i insatser som rör dennes vardag. Genomförandeplaner är ett centralt verktyg som används inom daglig verksamhet för att säkerställa detta eftersom de ska tydliggöra hur insatsen ska utformas utifrån brukarens behov och önskemål. Trots detta upplevs genomförandeplaner på en daglig verksamhet i Stockholm som svåra att förstå på grund av ett byråkratiskt språk. Med utgångspunkt i förbättringsvetenskap belyser denna uppsats, genom ett förbättringsarbete och en kvalitativ studie, hur delaktighet i den lokala kontexten är beroende av flera samverkande förutsättningar. Förbättringsarbetet har inkluderat brukare genom att erbjuda tre lärandetillfällen om genomförandeplaner i syfte att öka deras förståelse för innehållet. Studien har syftat till att öka förståelsen för hur personal arbetar med att skapa delaktighet i genomförandeplaner. För detta har semi-strukturerade intervjuer genomförts och insamlad data har analyserats abduktivt med tematisk analys. Sammantaget indikerar resultatet för förbättringsarbetet en positiv kunskapsutveckling hos de brukare som deltog i lärandetillfällena medan studien återger en fördjupad förståelse för hur personalen upplever, möjliggör och utmanas i arbetet med att skapa delaktighet i genomförandeplaner. Uppsatsens slutsats är därmed att delaktighet behöver förstås som mer än ett formellt krav. Det behöver skapas genom förståelse, anpassning och professionella avvägningar i praktiken.