Denna studie undersöker hur lärare i årskurs 1–3 prioriterar innehåll och arbetssätt i religionskunskapsundervisningen samt hur dessa kan förstås genom Raymond Williams teori om selektiva traditioner. Studien bygger på sju semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare.

Resultatet visar ett tydligt spänningsfält mellan etablerade, kristendomscentrerade undervisningstraditioner och framväxande, mer pluralistiska och inkluderande arbetssätt. Undervisningen präglas i stor utsträckning av en dominerande tradition där kristendom ges en självklar position, vilket förstärks genom läromedel och etablerade undervisningspraktiker. Samtidigt uttrycker lärarna en ambition att inkludera fler religioner och perspektiv.

Vidare framkommer att sekularisering påverkar undervisningen genom att religion ofta behandlas som kulturarv snarare än som levd tro samt som en individuell snarare än en samhällelig företeelse. Emergenta traditioner synliggörs i lärarnas arbete med interkulturell förståelse, medan residuala traditioner kvarstår i form av etablerade arbetssätt och oreflekterad användning av läromedel.

Studien bidrar med en fördjupad förståelse av hur kontinuitet och förändring samverkar i religionsundervisningen i lågstadiet. Den synliggör även behovet av didaktisk reflektion, relevanta resurser och kompetensutveckling för att stödja en undervisning som speglar ett pluralistiskt samhälle.

This study examines how primary school teachers in preschool classes and grades 1-3 prioritize content and approaches in religious education as a school subject, and how these priorities can be understood through Raymond Williams’ theory of selective traditions. The study is based on seven semi-structured interviews with practicing teachers.

The findings reveal a clear tension between established, Christianity-centered teaching traditions and emerging, more pluralistic and inclusive approaches. Teaching is largely shaped by a dominant tradition in which Christianity holds a self-evident position, reinforced through teaching materials and established practices. At the same time, teachers express an increasing ambition to include multiple religions and perspectives.

The results further show that secularization influences teaching by framing religion primarily as cultural heritage rather than lived faith, and as a personal rather than a socially embedded phenomenon. Emerging traditions are evident in teachers’ efforts to promote intercultural understanding, whereas residual traditions persist through established practices and unreflective use of teaching materials.

The study contributes to the field by highlighting the coexistence of continuity and change in early religious education. It emphasizes the need for increased didactic reflection, access to updated resources, and professional development to support teaching that reflects societal diversity.