I takt med de ökade förväntningar på elitidrottsorganisationer som samhällsviktiga aktörer blir ett strukturerat hållbarhetsarbete och implementering av hållbarhetsstrategier i den dagliga verksamheten högst relevant. Detta samtidigt som sportsliga resultat på kort sikt är avgörande för klubbens överlevnad. Elitidrottsorganisationerna präglas således av en hybriditet där långsiktiga hållbarhetsmål möter kortsiktiga prestationskrav. Samtidigt visar tidigare forskning att organisationer som möter motstridiga krav, där olika avdelningar har olika huvudfokus, är att betrakta som strukturella hybridorganisationer bestående av en permanent och en temporär del. En central utmaning vid implementeringen av hållbarhetsstrategier är att skapa en gemensam inriktning där organisationens permanenta och temporära delar drar åt samma håll. Denna studie undersöker därför hur klubbledningen inom svenska elithockeyorganisationer skapar gemensam inriktning vid implementeringen av hållbarhetsstrategier i en miljö där långsiktig hållbarhet möter kortsiktiga resultatkrav.

Studien utgår ifrån en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med totalt sju ledare från fyra SHL och en Hockeyallsvensk klubb har genomförts. Insamlad information har sedan analyserats genom en tematisk analys för att identifiera återkommande mönster i materialet. De teoretiska utgångspunkterna grundar sig i strategiimplementeringsprocessens fem faktorer planering, resursallokering, människor, kommunikation och kontroll, olika ledarstilar samt Kotters 8-stegsmodell vilken beskriver förändringsprocessen.

Resultaten som framkommit visar att gemensam inriktning vid implementeringen av hållbarhetsstrategier skapas genom tre centrala ledarskapsmekanismer: Kommunikation, Delaktighet och Kontroll. I skapandet av gemensam inriktning är en förståelse för varför det strategiska beslutet är viktigt avgörande, vilket bland annat kan betonas genom en förståelse för den ömsesidiga påverkan långsiktigt hållbarhetsarbete och kortsiktiga sportsliga resultat har på varandra. Utöver att förklara varför framkommer även att delaktighet och involvering av hockeyklubbens olika delar är viktigt för att skapa engagemang där spelare och tränare själva vill vara del av hållbarhetsarbetet.

Slutsatserna visar att gemensam inriktning skapas genom att klubbledningar aktivt arbetar med tydlig kommunikation, riktlinjer som vägleder arbetet, involverande av spelare och tränare i strategiska beslut samt med högt engagemang. Slutligen presenteras även två modeller för hur skapandet av gemensam inriktning i hockeyklubbarna skapas. Den första modellen visar samspelet mellan organisationens olika delar och förhållandet mellan långsiktiga- och kortsiktiga mål samtidigt som den andra modellen visar ledarskapets tre mekanismer som är centrala för att skapa gemensam inriktning. Studien bidrar med praktiska insikter för hur klubbledningar i elithockey och elitidrottsorganisationer med liknande förutsättningar kan skapa gemensam inriktning vid strategiska hållbarhetsbeslut.