Denna studie undersöker hur sex lärare i årskurs F–3 beskriver och resonerar kringspråkutvecklande undervisning i språkligt heterogena klassrum vid två mångkulturellaskolor i södra Sverige. Fokus ligger på hur flerspråkighet förstås som en pedagogiskresurs eller begränsning och hur detta kommer till uttryck i didaktiska val ochundervisningspraktik. Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuersom analyserades med reflexiv tematisk analys. Studien utgår från ett sociokulturelltperspektiv med kompletterande fokus på interdependenshypotesen, transspråkande ochspråkideologiska perspektiv. Resultatet visar att lärarna betonar betydelsen av ett tryggtklassrumsklimat där elever vågar delta och använda språket aktivt. Multimodala ocherfarenhetsbaserade arbetssätt framträder som centrala strategier för att stödja förståelseoch språkutveckling. Samtidigt synliggörs en spänning mellan att använda elevernasmodersmål som resurs och att prioritera svenska som undervisningsspråk. Studien visaräven att organisatoriska faktorer, såsom elevsammansättning och språkliga nivåskillnader,påverkar undervisningens utformning. Slutsatsen är att språkutvecklande arbete ispråkligt heterogena klassrum är en komplex och situationsbunden praktik där lärarekontinuerligt balanserar mellan inkluderande arbetssätt och rådande språknormer. Studienpekar på behovet av fortsatt forskning som inkluderar fler perspektiv och observationerav faktisk undervisningspraktik.