Studien undersöker socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn i familjer där substansproblematik förekommer, med fokus på förebyggande och familjefokuserade insatser inom socialtjänsten. Syftet är att skapa en djupare förståelse för hur barn påverkas av föräldrars substansmissbruk samt hur socialarbetare beskriver möjligheter och utmaningar i arbetet med att stödja dessa barn och deras familjer. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med socialarbetare inom familjestöd och öppenvård. Det empiriska materialet analyserades genom tematisk analys med stöd av systemteori, anknytningsteori och begreppet handlingsutrymme. Resultatet visar att barn i familjer med substansproblematik ofta lever i en vardag präglad av oro, otrygghet och ett omfattande ansvarstagande. Barnen tenderar att anpassa sig efter familjens situation och utvecklar olika copingstrategier för att hantera stress och osäkerhet. Betydelsen av trygga relationer, tidiga insatser och samverkan mellan socialtjänst, skola och andra aktörer framhålls som avgörande skyddsfaktorer för barns välbefinnande och utveckling. Studien synliggör även organisatoriska hinder, stigma och svårigheter att nå familjer i behov av stöd. Slutsatsen betonar vikten av ett långsiktigt, relationsbaserat och barncentrerat arbetssätt inom socialtjänsten för att stärka barns trygghet och delaktighet.