Periodiseringsbaserad earnings management (AEM) innebär att företagsledningen utnyttjar bedömningsutrymmet i den finansiella rapporteringen genom diskretionära periodiseringar. Eftersom periodiseringar tenderar att reversera i efterföljande perioder finns det teoretiska skäl att förvänta sig att AEM påverkar framtida resultatvolatilitet. Sambandet har dock studerats i begränsad utsträckning i svensk kontext, och COVID-19-pandemin ger möjlighet att undersöka sambandet under ekonomisk osäkerhet. 

Syftet är att förklara sambandet mellan accrual-baserad earnings management och framtida resultatvolatilitet hos svenska börsnoterade bolag, samt analysera om detta samband var starkare under COVID-19-perioden (2020–2021) och om det påverkades av bolagsstyrningens kvalitet. 

Studien har en deduktiv ansats och en kvantitativ, longitudinell design baserad på paneldata. AEM mäts som absolutvärdet av diskretionära periodiseringar enligt Modified Jones-modellen, beräknad med kassaflödesmetoden. Tre regressionsmodeller med fasta effekter för bransch och år samt klustrade standardfel skattas på data från Refinitiv för 188 bolag noterade på Nasdaq Stockholm Large Cap och Mid Cap under räkenskapsåren 2014–2021. Resultaten valideras genom robusthetstester och bortfallsanalys. 

Samtliga tre hypoteser förkastas. Inget statistiskt signifikant samband kan konstateras mellan AEM och framtida resultatvolatilitet, varken generellt eller under COVID-19-perioden, och styrelseoberoende har inte någon identifierbar modererande effekt. Framtida resultatvolatilitet förklaras istället främst av kassaflödesvolatilitet, lönsamhet och skuldsättning.

Studien nyanserar reverseringsmekanismens implikationer genom att visa att sambandet inte bekräftas i en svensk kontext efter kontroll för underliggande operativ volatilitet. Studien bidrar även metodologiskt genom en mer stringent forskningsdesign än tidigare svensk forskning.

Accrual-based earnings management (AEM) refers to management’s use of discretion in financial reporting through discretionary accruals. Since accruals tend to reverse in subsequent periods, there are theoretical reasons to expect AEM to affect future earnings volatility. However, this relationship has been studied to a limited extent in a Swedish context, and the COVID-19 pandemic provides an opportunity to examine the relationship during economic uncertainty. 

The purpose of this study is to explain the relationship between accrual-based earnings management and future earnings volatility among Swedish listed companies, and to analyse whether this relationship was stronger during the COVID-19 period (2020–2021) and whether it was affected by the quality of corporate governance. 

The study adopts a deductive approach and a quantitative, longitudinal design based on panel data. AEM is measured as the absolute value of discretionary accruals using the Modified Jones model, estimated with the cash flow approach. Three regression models with industry and year fixed effects and clustered standard errors are estimated using Refinitiv data for 188 companies listed on Nasdaq Stockholm Large Cap and Mid Cap during the fiscal years 2014–2021. The results are validated through robustness tests and a dropout analysis. 

All three hypotheses are rejected. No statistically significant relationship can be established between AEM and future earnings volatility, neither in general nor during the COVID-19 period, and board independence has no identifiable moderating effect. Future earnings volatility is instead mainly explained by cash flow volatility, profitability and leverage. 

The study nuances the implications of the reversal mechanism by showing that the relationship is not confirmed in a Swedish context after controlling for underlying operating volatility. The study also contributes methodologically through a more rigorous research design than prior Swedish research.