The neurofilament light (NFL) protein is a potential biomarker of neurocognitive aging and dementia, released in the blood when the brain undergoes aging, atrophy or trauma, showing higher levels in individuals with dementia and other neurodegenerative conditions. This study compared NFL levels in blood plasma obtained from the longitudinal Betula project, to assess concordance between Olink and Simoa measurement methods and to reinforce NFL validity as a biomarker.  The total sample size was N = 785 (Mage= 72.4; 57.9% female). The study assessed the correlation between the methods (r = .889, p < .001) and tested which had better predictive validity by testing the association between NFL levels and white matter integrity of the corpus callosum, Block Design (BD) and processing speed (PS), addressing a gap in the literature, as no previous study compared Olink and Simoa to neurocognitive variables in the same sample. Findings suggest no significant association between NFL levels and BD. In standard linear regressions analyses, Simoa showed a trend (p = .057) when entered together with Olink for PS. In hierarchical regression analysis for PS, Simoa still showed a trend (p = .057) when entered after Olink, in a subsample of N = 269 with both Olink, Simoa and PS. Only Simoa was significant over and above covariates when entered as Predictor 1 (p = .015). This tentatively suggests that Simoa has better predictive validity than Olink. Future studies should conduct Olink and Simoa comparisons for other neurocognitive variables in larger samples, as well as use time-to-freeze covariate to improve validity.

Neurofilament light (NFL) -proteinet identifieras som en potentiell biomarkör för neurokognitivt åldrande och neurodegeneration, släpps ut i blodet när hjärnan genomgår åldrande, atrofi eller trauma, och visar högre nivåer hos individer med demens och andra neurodegenerativa tillstånd. Denna studie jämförde NFL-nivåer i blodplasma erhållet från det longitudinella Betula-projektet, för att bedöma överensstämmelse mellan Olink och Simoa och för att förstärka NFLs giltighet som biomarkör.  Totalt N = 785 (Mage = 72,4; 57,9% kvinnor) ingick i stickprovet. Studien testade sambandet mellan metoderna (r = .889, p <.001) och testade vilken metod hade bättre prediktiv validitet genom att testa sambandet mellan NFLnivåer och spenium vitsubstansintegritet i corpus callosum, Block Design (BD) och processiningsshastighet (PH), vilket fyller en kunskapslucka i litteraturen, eftersom ingen tidigare studie jämfört både Olink och Simoa med neurokognitiva variabler i samma stickprov. Resultat tyder inte på någon signfikant koppling mellan NFL-nivåer och BD. I vanliga linjära regression analyserna visade Simoa en trend (p = .057) när den ingick tillsammans med Olink för PH. I en hierarkisk regression för PH visade Simoa fortfarande en trend (p = .057) när den lades till efter Olink; i ett mindre stickprov på N = 269 med både Olink, Simoa och PS. Simoa den enda variabeln som var signfikant utöver kovariater när den anges som Prediktor 1 (p = .015). Detta antyder tentativt att Simoa har högre prediktiv validitet än Olink. Framtida studier bör utföra Olink- och Simoa-jämförelser med andra neurokognitiva variabler och i större stickprov, liksom använda tid för att frysa kovariat för att förbättra giltigheten.