Ungdomsövervakning infördes år 2021 som en ny påföljd för unga lagöverträdare. Då påföljden är relativt ny, har dess funktion inte kartlagts ännu. Följande studie ämnar undersöka uppfattningar av påföljdens brottsreducerande funktion bland yrkesverksamma involverade i verkställigheten. Vidare undersöks vilka upplevda omständigheter som kan påverka den brottsreducerande funktionen. Som teoretiskt ramverk används teorin om sociala band, således undersöks hur påföljden påverkar anknytning, delaktighet, åtagande samt övertygelse. Undersökningen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sammanlagt sju informanter inom socialtjänst och frivård. Datamaterialet analyserades genom tematisk analys och resulterade i fyra teman, mottaglighet som resultat av ungdomens antisocialitet, en önskan om behovsanpassade kontroll- och vårdinsatser, relationsskapande arbete förändrar synen på vuxenvärlden samt arbete på hemmaplan möjliggör bevarandet av prosociala band. Resultaten påvisade sammantaget att påföljdens brottsreducerande funktion avgörs av ungdomarnas individuella egenskaper och förutsättningar. Yrkesverksamma anser vidare att insatsen i större utsträckning bör riktas mot ungdomarnas individuella behov av kontroll respektive vård för att säkerställa att rätt förutsättningar finns för ökad prosocialitet. Påföljden medför även en viss ökning i ungdomarnas sociala band och kan således långsiktigt agera brottsreducerande. Avslutningsvis önskas ökad flexibilitet i regelverken kring påföljden, för att möjliggöra individanpassade insatser för unga lagöverträdare.