This study examined whether two common indoor lighting conditions were associated with different physiological and perceptual responses during three task phases: baseline, isometric handgrip (IHG), and recovery. In a randomized within-subject crossover protocol, 17 participants completed both an incandescent condition (2700 K) and a cool LED condition (6500 K), matched at 210 lux (± 5). The primary physiological outcome was PPG-derived RMSSD, a measure of heart rate variability (HRV). Complementary outcomes included two additional HRV indices, lnRMSSD and pNN50, and heart rate (HR). Perceptual outcomes were affective valence, activation/arousal, perceived exertion, and prospective time perception. The main analysis showed a significant main effect of light on RMSSD (p = .037, ηp² = .24) and a significant main effect of phase (p = .008, ηp² = .26), but no Light × Phase interaction. Planned recovery comparisons showed significantly higher RMSSD and lnRMSSD under incandescent light than under cool LED light with Bonferroni correction; higher pNN50 was observed (p = .018, ηp² = .054) and recovery HR did not differ significantly. Affective valence, activation, and time perception all changed across phase, although there was not a main effect of Light or a Light × Phase interaction. Perceived exertion was significantly higher during IHG, but did not differ between light conditions. The overall pattern of responses indicated a physiological-perceptual dissociation; lighting was associated with differences in PPG-derived HRV indices during recovery, but these differences were not associated with perceptual measures. It warrants acknowledging that the findings of the present study should be interpreted cautiously due to the small sample size, the acute light exposure, and measure of HRV derived from PPG rather than ECG. Preliminary findings suggest that further study of the influence of common indoor lighting conditions on psychophysiological aspects of short-term recovery is justified.

Denna studie undersökte om två vanliga inomhusbelysningsförhållanden var associerade med olika fysiologiska och perceptuella responser under tre faser: baslinje, isometriskt handgrepp (IHG) och återhämtning. I ett randomiserad inomindividscrossover-protokoll genomförde 17 deltagare både ett glödljusförhållande (2700 K) och ett kallt LED-förhållande (6500 K), matchade till 210 lux (± 5). Det primära fysiologiska utfallet var PPG-härlett RMSSD, ett mått på hjärtfrekvensvariabilitet (HRV). Kompletterande utfall inkluderade två ytterligare HRV-index, lnRMSSD och pNN50, samt hjärtfrekvens (HR). Perceptuella utfall var affektiv valens, aktivering/arousal, upplevd ansträngning och prospektiv tidsperception. Huvudanalysen visade en signifikant huvudeffekt av ljus på RMSSD (p= .037, ηp² = .24) och en signifikant huvudeffekt av fas (p = .008, ηp² = .26), men ingen Light × Phase-interaktion. Planerade återhämtningsjämförelser visade signifikant högre RMSSD och lnRMSSD under glödljus än under kallt LED-ljus med Bonferroni-korrigering; högre pNN50 observerades (p = .018, ηp² = .054) och återhämtnings-HR skilde sig inte signifikant. Affektiv valens, aktivering och tidsperception förändrades alla över fas, även om det inte fanns någon huvudeffekt av Light eller någon Light × Phase-interaktion. Upplevd ansträngning var signifikant högre under IHG, men skilde sig inte mellan ljusförhållanden. Det övergripande svarsmönstret indikerade en fysiologisk-perceptuell dissociation; belysning var associerad med skillnader i PPG-härledda HRV-index under återhämtning, men dessa skillnader var inte associerade med perceptuella mått. Det bör uppmärksammas att resultaten i föreliggande studie bör tolkas med försiktighet på grund av det lilla urvalet, den akuta ljusexponeringen och att HRV-måttet härrörde från PPG snarare än EKG. Preliminära fynd tyder på att vidare studier av hur vanliga inomhusbelysningsförhållanden påverkar psykofysiologiska aspekter av kortvarig återhämtning är motiverade.