För att möta elever i matematiksvårigheter behövs ibland, i enlighet med skolans styrdokument, pedagogiska insatser utöver den ordinarie undervisningen. Enskilda insatser räcker sällan till utan i stället behövs ett tvärprofessionellt samarbete för att möta elevers behov. Syftet med denna studie är att undersöka samverkansmodeller och organisatoriska förutsättningar för samverkan mellan speciallärare i matematik och matematiklärare. Genom intervjuer med deltagare från båda professionerna, utifrån en kvalitativ forskningsansats, ger studien en bild av professionernas uppfattningar kring samverkan utifrån roller, ansvar och organisatoriska förutsättningar. Resultatet har sammanställts utifrån en tematisk analysmetod samt analyserats utifrån ett systemteoretiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Sammanfattningsvis visar resultatet att professionerna framhåller vikten av att samverka för att möta upplevda behov och att det i praktiken finns både fungerande och mindre fungerande former för samverkan. Intervjudeltagarna lyfter även betydelsen av tydlighet när det kommer till organisatoriska ramar och mål för att skapa en god samverkan mellan professionerna. Utan styrning tenderar samverkan bli personbunden eller bidra till brister i förståelse för varandras kompetenser och uppdrag. Slutsatsen diskuteras utifrån intervjudeltagarnas beskrivning av en vilja till en utvidgad samverkan mellan professionerna, där speciallärarens kompetens på ett mer organiserat sätt, implementeras redan i planeringsstadiet.