Kemisk djupstabilisering med kalk och cement används i stor skala i Skandinavien för att reducera sättningar och öka stabilitet i anläggningskonstruktioner. Utvecklingen mot mer krävande tillämpningar, såsom slänt- och bankstabilisering, ställer höga krav på pelarnas kvalitet och bindemedelsfördelning. Trots lång erfarenhet är kunskapen om de grundläggande mekanismerna i blandningsprocessen begränsad.
Projektet inom Svensk Djupstabilisering syftar till att öka förståelsen för blandningsmekanismer och därmed stödja entreprenörers och maskintillverkares utveckling. En omfattande litteraturstudie från processindustrin visar att blandning av partikelsuspensioner präglas av komplexa reologiska egenskaper, särskilt vid lersuspensioner med bindemedel. Forskningen på området är ännu fragmentarisk.
Uppsatsen betonar att spridningen av bindemedel i jord är en avgörande delprocess vid pelarstabilisering. Studier av fält- och laboratorieförsök samt prover från kalkcementpelare visar att blandningsindex kan användas för att bedöma kvaliteten, men resultaten påverkas starkt av provstorlek och variation längs pelarna. För att förbättra metoden krävs ökad förståelse för bindemedelsfördelning och blandningsförlopp.