Sverige har ett långtgående rättsligt skydd för HBTQ+-personer, däribland genom kriminaliseringen av hatbrott. Enligt 29 kap. 2 § brottsbalken [1962:700] [BrB] anses det utgöra en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärde och extra klandervärt att begå brott med motiv att kränka en grupp eller individ på grund av deras sexuella läggning eller könsöverskridande uttryck.
Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning svenska domstolar tillämpar bestämmelsen om försvårande omständigheter när det finns motiv att kränka HBTQ+-personer. Vidare undersöks hur väl avgörande från hovrätten överensstämmer med vedertagna rättskällor såsom förarbeten genom att granska avgöranden i ljuset av lagstiftarens intentioner med försvårande omständigheter med 29 kap. 2 § 7p. BrB. Uppsatsens undersökning genomförs med rättsdogmatisk metod genom att studera och tillmäta rättskällor betydelse utefter rättskällehierarkin.
För att kartlägga dagens användning av 29 kap. 2 § 7p. BrB har 16 avgöranden från hovrätterna under perioden 2022–2025 granskats och analyserats. Fokus har varit att kartlägga rättspraxis och identifiera mönster i domstolars bedömning. Resultatet har visat en restriktiv rättstillämpning av försvårande omständigheter. Hovrätten kräver i många fall att hatmotivet utgör det huvudsakliga motivet för att kvalificeras som en försvårande omständighet. Detta sker trots lagstiftaren tydligt i förarbeten har uttalat att delmotiv ska kvalificeras som försvårande omständigheter. I flera avgöranden har homofobiska uttalalanden som förekommit i samband med brottet avfärdats som vaga eller utan koppling till gärningsmannens motiv. Det medför att hatmotiv i praktiken sällan beaktas i straffvärdesbedömningen. För att ett motiv ska godtas krävs en omfattande och verifierbar bevisning vilket ställer höga krav på parten som brukar åberopa sådan bevisning, alltså åklagaren.
Uppsatsen visar därmed en skillnad mellan lagstiftningens syfte och domstolars tillämpning, vilket riskerar att försvaga HBTQ+-personers rättsliga skydd. Avslutningsvis diskuterades behovet av ett klargörande av rättsläget för att säkerställa en enhetlig rättspraxis. Det skulle i sin tur kunna förstärka lagens symbolvärde och preventiva funktion.