Gängkriminalitet har blivit en framträdande utmaning i det svenska samhället, särskilt i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Syftet med denna studie var att undersöka vilka psykosociala faktorer som stärker ungas motståndskraft mot att träda in i gängkriminalitet. Genom semistrukturerade intervjuer med personal från fritidsgårdar, skola och HVB-hem identifierades tre centrala teman med hjälp av tematisk analys: trygg familjekonstellation (inklusive ekonomi), tillgång till trygga vuxna samt upplevelse av gemenskap och tillhörighet (inklusive tillgång till organiserade fritidsaktiviteter). Resultatet tolkas utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och resiliens forskning. Studien tyder på att samspelet mellan olika nivåer i ungdomars omgivning, såsom familj, skola och samhälle, spelar en avgörande roll för att stärka skyddsfaktorer och minska risken för kriminalitet. Särskilt betonas betydelsen av vuxenrelationer i både privata och professionella sammanhang. Resultatet tyder på att förebyggande insatser bör utgå från ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till både individens närmiljö och de samhälleliga strukturer som påverkar ungas livsvillkor