Introduktionsprogram för nyexaminerade sjuksköterskor finns i det flesta regioner i Sverige för att stötta övergången från studier till kliniskt arbete. Detta examensarbete syftade till att vidareutveckla ett introduktionsprogram så att det i större utsträckning stödjer sjuksköterskors förmåga att prioritera i en komplex vårdverklighet. Syftet med studien är att fördjupa förståelsen för nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser av programmet med särskilt fokus på upplevelse av stöd, hur det påverkat deras förståelse för yrkesrollen samt deras förmåga att prioritera i kliniskt arbete.

Arbetet består av två delar. Förbättringsdelen fokuserade på att utveckla instruktörernas pedagogiska förmåga genom insatser som gav dem verktyg för att stödja aktivt, reflekterande lärande hos deltagarna. Arbetet utgick från Nolans förbättringsmodell och förändringar testades stegvis genom PDSA-cykler.

Resultaten analyserades med hjälp av enkäter, reflektioner och strukturerade gruppdialoger. Studien omfattade tolv fokusgruppsintervjuer med programdeltagare. Intervjuerna analyserades med reflexiv tematisk analys utifrån en kontextualistisk epistemologi och en abduktiv ansats.Resultatet visar att deltagarna upplevde programmet som en trygg men utmanande lärmiljö där de kunde utveckla både professionell trygghet och förmåga att prioritera. De lyfte instruktörsstöd, interaktivt lärande och simulering som särskilt värdefulla inslag. Ett behov av mer realistiska scenarier och utrymme för reflektion framkom också, vilket tolkas som ett uttryck för växande professionell mognad.

Slutsatsen är att ett utvecklat introduktionsprogram kan fungera som en viktig plattform för lärande, socialisering och prioriteringsförmåga i sjuksköterskans tidiga yrkesutveckling och samtidigt bidra till förbättringskunskap i praktiken, genom att skapa vanor som stödjer reflektion, samarbete och patientsäkerhet.