Riksdagsvalen 1973, 1991 och 2022 utmärktes alla av ett fokus på lag och ordning. Uppsatsen undersöker hur diskussioner om kriminalpolitiska frågor ramades in i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet inför valen, för att förstå hur riksdagsvalen blev präglade av lag och ordning. Studiens teoretiska ramverk kombinerar Hall, Critcher, Jefferson, Clarke och Roberts (1978) perspektiv på kriser med Callons (1998) teori om inramningar, översvämningar och hybridiseringar. Sammantaget analyseras 154 artiklar från de tre studerade åren med en kvalitativ innehållsanalys.
Resultatet belyser två centrala delar för att lag och ordning ska aktualiseras i kriminalpolitiken medialt under valrörelserna. Dels behövs en händelse som ges en politisk och medial förståelse av en kris. I konstruktionen av en kris framstår det som fullt giltigt att kriminalpolitiken behöver rustas upp inför eventuella framtida kriser. Politiker, journalister och representanter från rättsväsendet som får höras i medierna förstås handla i linje med denna krislogik, vilket gör att de samproducerar en förståelse av händelserna som kriser där krav på lag och ordning blir givna. Dels behövs en allmänhet som porträtteras medialt som orolig eller desperat för att krav på lag och ordning från politiken, medierna och rättsväsendet ska legitimeras. Porträtteringen av allmänheten som orolig och villig att ha mer lag och ordning i kriminalpolitiken gör att definitioner av kriminalpolitiken som rymmer mer lag och ordning inte möter motstånd, utan giltiggörs genom hänvisningar till allmänheten.