Syftet med vår studie är att undersöka vilka metoder och arbetssätt pedagogerna använder för främja barns språkutveckling genom olika verktyg i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår utifrån ett sociokulturellt perspektiv som fokuserar på människors interaktion mellan varandra och hur samarbetet och samspelet med olika verktyg leder till barnets språkutveckling. Samtidigt har vi utgått från två centrala begrepp inom teorin, den proximala utvecklingszonen och medierade verktyg. Den valda metoden i vår studie har genomförts utifrån en kvalitativ metod, där vi intervjuade fyra pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet av vår studie visade att medierade verktyg såsom bildstöd, TAKK och högläsning är centrala verktyg i att utveckla språkutvecklingen hos barn. Lekens roll hade en stor påverkan på barnens språkutveckling. Det visade även att pedagogerna hade ett gemensamt engagemang i arbete med flerspråkiga barns språkutveckling, men att det fanns en osäkerhet hos pedagogerna i hur de tolkar läroplanens riktlinjer kring hur arbetet med modersmålet ska tillämpas i verksamheten.