En historisk tillbakablick belyser att mäns våld mot kvinnor har präglat samhället genom århundranden och hur våldet även fortsättningsvis är en del av den verklighet vi befinner oss i idag. I början av år 2024 avkunnande Högsta domstolen en dom där förutom att våld i nära relation hade förekommit var även själv dödsorsaken oklar. I uppsatsen undersöks därmed vad som krävs för att en gärning ska kunna leda till straffrättsligt ansvar för mord i sammanhang där våld i nära relation förekommit och dödsorsaken är oklar eller kan förklaras av flera omständigheter. Förutsättningarna för att ådöma någon ett straffrättsligt ansvar kräver att en kriminaliserad gärning har begåtts och att rekvisiten för den enskilda brottsliga gärningen är uppfyllda. För att förstå konstruktionen av brottsbeskrivningen för mord har därför brottsbegreppets objektiva såväl som subjektiva rekvisit undersökts i uppsatsen samt vad som inom den juridiska doktrinen är att betrakta som en gärning. Undersökningen har också belyst processrättsliga aspekter så som bevisning och vilka krav som ställs för att det i brottmål ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått det som åklagaren anför i sin gärningsbeskrivning. Det objektiva rekvisitet för mord har varit detsamma sedan införandet av brottsbalken 1965 och det är primärt inom den rättsvetenskapliga doktrinen som orsakssamband i en straffrättslig kontext har diskuterats. Av doktrin framgår att även i fall där flera bidragande orsaker lett till i ett visst resultat kan föranleda straffrättsligt ansvar. Högsta domstolens avgörande år 2024 är första praxis där just orsakssambandet i brottmål diskuteras. Tre avgöranden från Hovrätterna har även undersökts i uppsatsen och där det gemensamma för målen är att offret och den åtalade gärningsmannen haft eller tidigare haft en nära relation samt att dödsorsaken för de respektive kvinnorna varit oklar. Hur tidigare praxis beträffande bedömning av orsakssambandet mellan gärning och dödens inträffande vid oklara dödsfall i en kontext av våld i nära relation går inte att avgöra utifrån dessa tre avgöranden eftersom det saknas någon gemensam argumentationslinje från de respektive domstolarna. När ett orsakssamband inte kan klarläggas utifrån ett sunt förnuft-resonemang används experter som exempelvis rättsläkare i form av sakkunnigbevisning till hjälp. Högsta domstolens avgörande från år 2024 fastslår följaktligen att det är tillräckligt att en gärning varit en bidragande orsak till dödens inträffande för att någon ska kunna ådömas ansvar för mord men att det ankommer på domstolen att avgöra huruvida det är ett rättsligt relevant orsakssamband. Uttalanden från rättsläkare om en gärning kan bedömas ha varit bidragande orsak till effekten kommer tveklöst att ha fortsatt avgörande betydelse där dödsorsaken är oklar. Möjligtvis har Högsta domstolen öppnat upp för att fenomenet våld i nära relation ges större relevans i den juridiska argumentationen genom avgörandet från år 2024.