Bakgrund: Tidigare forskning har visat att anhöriga önskar att närstående med demenssjukdom vårdas personcentrerat genom att se hela människan och personen bakom sjukdomen. Sjuksköterskan ansvarar för att vårda personcentrerat för att lindra lidande och främja hälsa.Personer med demenssjukdom upplever ofta sig själva som en belastning för människor i närheten samt de uppger att de betraktas som en diagnos. Forskningen visar att anhöriga upplevde att sjuksköterskor  hade brist på tid, resurser och kunskap vilket medförde avsaknad av personcentrerad vård. Syfte: Att beskriva sjukstöerskors erfarenheter av personcentrerad vård vid demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt med 10 vårdvetenskapliga artiklar av kvantitativ, kvalitativ och mixad ansats. Resultat: Tre teman identifierades som påverkade sjuksköterskor att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Brist på kunskap och utbildning resulterande till att sjuksköterskor vidtog andra åtgärder än de förstahandsåtgärder som används inom en personcentrerad vård. Högre ålder och längre arbetslivserfarenhet hos sjuksköterskorna resulterande till en bättre personcentrerad vård. Bristen på tid och resurser hindrade sjuksöterskor att arbeta personcentrerat med personer med demenssjukdom. Slutsats: Sjuksöterskor behöver tid, resurser, utbildning, kunskap och erfarenhet för att kunna arbeta personcentrerat vid vård av person med demenssjukdom.