Kuratorn är en av flera professioner inom barnsjukvården och verkar inom en kunskapstradition som härrör till det sociala och psykosociala vetenskapsfältet. Sjukvården är utsatt för extern styrning och svåra ekonomiska och arbetsmiljöförhållanden. Genom att undersöka de tillfällen då friktion uppstår mellan vårdorganisation (som kuratorn förväntas vara lojal med) och familj finns en möjlighet att närmare studera hur hälso- och sjukvårdskuratorn arbetar och håller fast till sin sociala och psykosociala yrkeskunskap. Syftet med studien är att undersöka hur kuratorn nom barnsjukvården upplever, agerar och positionerar sig kring friktioner som uppstår mellan patient och sjukvårdsorganisationen samt dess betydelse för kuratorernas jurisdiktion. Det empiriska underlaget i den här studien utgörs av tolv transkriberade intervjuer med kuratorer inom den somatiska barnsjukvården. Resultatet påvisar att kuratorn agerar och intervenerar när friktioner uppstår mellan organisation och patient. Agerandet kan motverka vad som uppfattas som barnsjukvårdens förmåga att dekontextualisera, avgränsa och reducera ohälsa till endast en diagnos. Beroendeförhållande till andra yrkeskategorier inom vården samt en professionssjälvbild av att vara ”en av teamet” gör att kuratorn inte tydligt positionerar sig med patienten vid vissa friktioner. Översättar- och medlarrollen är återkommande ageranden. Det agerandet skapar förståelse och ”fluffar” till det i interaktionen mellan organisationen med dess riktlinjer och ramar och familjen. Studien påvisar att en ostörd och solid jurisdiktion förutsätter en förmåga att balansera mellan en organisationslojalitet och synliggörande av ett psykosocialt perspektiv.