I föreliggande magisteruppsats undersöks elevers språkbruk i naturorienterande ämnen (NO). Mer explicit riktas fokus mot kvalitéer i elevskrivna laborationsrapporter i NO. Med en modell som har teoretisk förankring i Systemisk Funktionell Lingvistik (SFL) delas elevernas meningar in i NO-ord, processord (verb) samt övriga ord för att analysera elevernas språkanvändning i deras texter. Studien syftar till att undersöka och ge svar på frågor kring hur SFL-teori kan anpassas för att både vara funktionell och lätt att tillämpa samt vilken potential modellen rymmer som ett didaktiskt lärarverktyg? 

     I analysen riktas fokus mot NO-ord och ord som beskriver experimentmaterial samt processord. Processorden är verb som beskriver vad som görs i ett experiment eller undersökning samt vad som händer. Resultaten indikerar att modellen erbjuder ett verktyg för lärare, att genom ett systematiskt sätt, uppmärksamma inte bara NO-ord utan även processord som beskriver aktiviteter och skeenden. Genom lärarledda dialogistiska samtal med eleverna, exempelvis i helklass, går det att argumentera för att modellen erbjuder en potential till ökat lärande hos eleverna. Ett lärande där eleverna får möjlighet att utveckla sitt språkliga register i naturvetenskap.