Sedan slutet av 2019 och till skrivande stund har världen kämpat mot en smittsam och dödlig pandemi – Coronapandemin. Nämnda pandemi har klassats som en samhällskris, varför det är regeringens ansvar att hantera densamma. Senast svenska myndigheter tvingades hantera en influensapandemi var 2009–2010, en insats som efteråt utvärderades i syfte att kunna dra lärdomar inför framtiden.
Den vaccinationsinsats mot coronaviruset som satts in har fått korrigeras flera gånger, vilket lett till varierande åsikter om hur den svenska hanteringen av Coronapandemin gått till. Frågor som uppstår rör vilka erfarenheter svenska myndigheter dragit i samband med tidigare kriser, samt hur myndigheter lär sig efter kriser.
Syftet med studien är att öka förståelsen för hur myndigheter lär sig efter kriser. Detta sker genom kvalitativ textanalys. Analysen avser tydliggöra vilket lärande myndigheterna gjorde efter svininfluensan, samt bidra till ökad förståelse för hur myndigheter lär sig. Detta görs utifrån Peter M. Senges teori om den lärande organisationen.
Resultatet visar att erfarenheter dragits och att lärande skett, i huvudsak genom förändringar i beredskapsplanen till följd av ny kunskap som erhållits genom utvärdering. Dessutom medger resultaten att Senges teori är applicerbar för att i viss mån förstå lärandet i det empiriska fallet. Studien är avgränsad till perioden efter svininfluensan intill dess att en uppdaterad pandemiplan var fastställd, varför vidare forskning föreslås bland annat avseende den fortsatta lärprocessen hos myndigheterna med ansvar i pandemiberedskapsarbetet.