I denna kvalitativa studie beskriver pedagoger hur de upptäcker och arbetar med elever med språklig sårbarhet. Pedagogerna som intervjuas i studien arbetar alla med elever i årskurserna 1-3 och de innehar rollerna klasslärare, specialpedagoger och speciallärare. Studien undersöker vilka liknande aspekter pedagogerna framför samt vilka aspekter som inte ingår i de mönster som framträder. Studien har en sociokulturell syn på lärande där kontextuellt synsätt och inkluderingstänkande blir viktiga begrepp. Studien visar att pedagogerna har flera gemensamma aspekter som kan kopplas till att språkförståelse och språklig utveckling sker i samspel med andra på olika sätt. Studien visar också att pedagogerna utgår från att skolan har ansvar att anpassa undervisningen till att möta alla elever utifrån de förutsättningar och behov de har. Dessutom visar studien att pedagogerna anser sig ha begränsad kunskap kring språklig sårbarhet samtidigt som det visar sig att många anpassningar som beskrivs är jämförbara med vad litteratur och forskning visar. Några få aspekter som lyfts i studien är att betrakta som mer enskilda aspekter, främst språklig sårbarhet i sociala sammanhang utanför klassrumsundervisningen. Studiens slutsats blir att många anpassningar för elever med språklig sårbarhet sker i den undervisning som pågår. En än mer tydligt språkinriktad undervisning kunde vara nästa steg.

In this qualitative study educators describe how they discover and work with pupils with linguistic vulnerability. The educators interviewed in the study all work with students in grades 1-3 and they hold the roles of classteachers, special educators and specialist teachers. The study examines what similar aspects the educators present and what aspects are not included in the patterns that appear. The study has a socio-cultural view of learning where contextual approaches and inclusion thinking become important concepts. The study shows that the educators have several common aspects which can be linked to language understanding and linguistic development in interaction with others in varying ways. The study also shows that the educators assume that school is responsible for adapting the teaching to meet all pupils based on the conditions and needs they have. In addition the study shows that the educators consider themselves to have limited knowledge of linguistic vulnerability while it turns out that many adaptations described are comparable to what literature and research show. A few aspects raised in the study are to be considered as more individual aspects, primarily linguistic vulnerability in social contexts outside classroom education. The conclusion of the study is that many adaptations for pupils with linguistic vulnerability are taking place in the teaching in progress. An even more clear language-based education could be the next step.