Syftet med studien är att få ökad kunskap om hur förskollärare förstår och använder pedagogisk dokumentation som ett redskap för utvecklingsarbete. Den metod som användes var kvalitativa intervjuer med tre informanter. Materialet har analyserats och tolkats utifrån ett socialkonstruktivistiskt och posthumanistiskt perspektiv med hjälp av koncepten samverkan, planering, förändring och återskapande.

De slutsatser man kan dra av studiens resultat är att pedagogisk dokumentation används som ett redskap för ett utvecklingsarbete, men att diskussioner i arbetslaget är knapphändiga och direktiven från förskolechefen dåligt kommunicerade. Förskollärarna i studien känner osäkerhet över förutsättningarna för och kraven på den pedagogiska dokumentationen. Trots bristande kollegiala diskussioner i samband med pedagogisk dokumentation förefaller det råda väl planerade och balanserade aktiviteter som används som en del i den pedagogiska dokumentationen.