The green-blue spaces of Stockholm make the foundation of the city’s green-blue infrastructure (GBI) and subsequent ecosystem services which inhabitants enjoy. Besides regulating temperatures, air and water qualities, GBI provides opportunities for health-promoting recreation. As one of the fastest growing capitals in Europe, Stockholm’s governance seeks to drastically increase the available amounts of housing within the current decade. Inherent to the official expansion strategy is the risk of urban green-blue spaces to become subject for exploitation, meaning that remaining GBI will face increased pressures in serving more users and diversified types of use. A goal is therefore to maximise the number of functions provided by existing GBI; a concept known as multifunctionality.

This master thesis looks at nature-based recreation (NBR) through the lens of recreation ecology, a field previously characterised by linearity treating recreation as an ecological stressor. Innovative attempts at broadening the field to uncover opportunities for sustainable NBR in multifunctional GBI are however budding. The thesis answers the question of how urban NBR in Stockholm can be planned, organised, and executed in a way that supports ecosystem integrity and biodiversity by mapping and analysing NBR and its impacts on both the ecological and social system. It does so by utilising a framework for researching NBR as part of a social-ecological system, where both impacts of recreation on ecosystems, and of ecosystems on recreationalists are studied. The main results show that recreationalists prefer those outdoor activities that are inherently dependent on ecosystem integrity, while arenas for other activities may be under-utilised. This heightens the potential for recreation to be an ecological stressor as it mainly occurs in habitats of higher quality. Concluding remarks suggests a diversification of available arenas to offer more of the qualities preferred by recreationalists, which would benefit ecosystem integrity and biodiversity both by the addition of higher quality habitat patches and by potentially diverting recreationalists away from the most sensitive of habitats. Planning, organising, and execution is discussed in relation to relevant landscape ecological theories in which the concept of GBI finds its roots. 

Stockholms grönområden utgör basen för stadens grönblåa infrastruktur (GBI) och de ekosystemtjänster som dess invånare drar nytta av. Utöver att reglera temperaturer, luft- och vattenkvalitéer, utgör den grönblåa infrastrukturen en arena för hälsopromoverande rekreation. Som en av Europas snabbast växande huvudstäder ämnar Stockholms styre att drastiskt utöka mängden tillgängliga bostäder inom nuvarande decennium, och av den officiella utbyggnadsstrategin följer en inneboende risk för stadens grönområden att bli exploaterade i processen. Detta innebär att kvarvarande grönområden står ett ökat tryck till mötes i form av både ökat antal nyttjare och nyttjandeformer. Ett mål är därför att genom planering maximera de funktioner som grönblå infrastruktur kan leverera, ett koncept känt som mångfunktionalitet.

Rekreationsekologi är studier av friluftslivets inverkan på ekosystem. Det är ett forskningsfält som tidigare karaktäriserats av linjäritet, där aktivitetsutövaren och dess inverkan oftast behandlats som belastningar för det studerade ekosystemet. Numera presenteras dock innovativa sätt att bredda fältet på med syftet att blottlägga strategier för hållbar naturbaserad rekreation (NBR) i mångfunktionella miljöer. Uppsatsen besvarar frågan om hur urban NBR i Stockholm kan planeras, organiseras och utföras på ett sätt som bidrar positivt till ekologisk integritet och biodiversitet. Genom en deskriptiv studie avgränsad till två stadsdelar i södra Stockholm appliceras ett ramverk för studier av NBR som del av ett socio-ekologiskt system, där både rekreationens inverkan på ekosystemet, och ekosystemets inverkan på rekreationsutövare tas i beaktning. Resultaten visar huvudsakligen att rekreationsutövare föredrar rekreationsformer med ett inneboende beroende av ekologisk integritet, medan arenor för andra former av utomhusrekreation tyder på att vara övertillgängliga. Detta innebär en högre risk för NBR att utgöra en belastning för ekosystem då det huvudsakligen utförs i habitat av högre kvalitet. Slutsatserna framhäver potentialen och eventuella vinster med att diversifiera tillgängliga arenor i syfte att tillhandahålla fler platser med de kvalitéer rekreationsutövare föredrar. Detta skulle gagna ekologisk integritet och biodiversitet både genom utökad mängd habitat av högre kvalitet, samt genom en potentiell avledning av rekreationsutövare från de mest känsliga habitaten. Planering, organisering och utförande diskuteras i relation till relevanta landskapsekologiska teorier i vilka konceptet GBI är rotat.