Den här avhandlingen genomlyser hur ett nytt sätt att använda, hantera och omsätta skogen i Norrland ingick i den allomfattande förändring som under 1800-talets senare hälft transformerade Sverige från jordbruksland till industrination. Det var ångan och stålets era, men också timmeravverkningstiden; en period av storskalig dimensionsavverkning av de gamla skogarnas timmerdepåer med följdverkningar för det fysiska landskapet, tänkandets terränger och samhällets strukturer. Med avstamp i Joseph A. Schumpeters teori om skapande förstörelse behandlar studien ur ett endogent och diakroniskt perspektiv hur nya kombinationer av befintliga resurser och praktiker över tid skapar nya strukturer i en aldrig upphörande process av samhällelig ombildning. Föreliggande djupstudie av handeln med sågtimmer, avverkningsrätter och fastigheter i en jämtländsk socken ca 1850-1906 klarlägger hur ett industriellt resursbruk av skog, jord och vatten realiserades i exemplet Hammerdal och vilka implikationer det hade för liv och försörjning i lokalsamhället. Ur perspektivet av den norrländska landsbygdens omvandling låter arbetet samtidigt åskådliggöra den multiplicerande process av skapande förstörelse som i kraft av den moderna epokens tidsrumsliga betingelser låg bakom framväxten av en ny samhällsstruktur.

This thesis examines how a new way of utilising, managing and exploting the forest in Norrland was part of the all-encompassing change that transformed Sweden from an agricultural country into an industrial nation during the latter half of the 19th century. It was the time of steam and steel as well as the timber harvesting era; a period of large-scale selective cutting of old-growth forests, with consequenses for the physical landscape, ways of thinking, and structures in soceity. Based on Joseph A. Schumpeter's theory of creative destruction, this study applies an endogenous and diachronic perspective to examine how new combinations of existing resourses and practices over time create new structures in a never-ending process of societal transformation. The present in-depth study of the trade in saw logs, logging rights, and real estate in a parish in Jämtland circa 1850-1906 clarifies how the industrial use of forests, land, and water for resources was realised in the example of Hammerdal and the implications it had for life and livelihoods in the local community. From the perspective of the transformation of the Norrland countryside, the work also illustrates the multiplying process of creative destruction which, by virtue of the time-space copression of the modern era, resulted in the emergence of a new societal structure.