Granskning av semaglutids effekter på craving vid behandling för viktminskning utan diabetes

Övervikt och fetma utgör idag betydande globala hälsoutmaningar med allvarliga följder såsom typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och vissa cancerformer. Denna litteraturgenomgång undersöker semaglutid, och dess påverkan på ”craving” som viktig faktor vid viktminskning hos individer med fetma. Syftet är att utvärdera om semaglutid påverkar individers förmåga att hantera ”craving” och om det finns ett samband mellan förmågan att hantera ”craving” och viktminskning.

Genom att granska tre randomiserade, kontrollerade studier analyseras semaglutids inverkan på ”craving” över perioder upp till två år. Resultaten visar att semaglutid initialt minskar ”craving”, men effekten på ”craving” avtar över tid. Vid tolv veckor visade 64% av frågorna i kvantitativ utvärdering av upplevd ”craving” signifikanta förbättringar, medan denna andel minskade till 58% vid 20 veckor och till 32% vid 104 veckor. Vidare indikerar resultaten från de analyserade studier att semaglutids effekt på craving efter sött och positiv effekt på humör inte uppvisade statistisk signifikans under den uppmätte tidsperioden om två år, medan craving efter välsmakande mat och kontroll över ätande uppvisade stabil statistisk signifikans för positiv effekt av behandling med semaglutid under hela den uppmätta tidsperioden. Därmed visade studierna att semaglutid kan vara ett effektivt verktyg för att minska suget efter välsmakande mat och förbättra kontrollen över ätande hos personer med fetma eller övervikt. Det finns dock ingen tydlig evidens för att semaglutid minskar suget efter söta saker eller påverkar humöret positivt.

Studien belyser behovet av en holistisk behandlingsstrategi som kombinerar farmakologisk intervention med psykologiskt stöd för att hantera emotionellt ätande och beroendebeteenden. Sammanfattningsvis krävs ytterligare forskning för att förstå de komplexa mekanismerna bakom semaglutids effekter på aptitreglering och för att utveckla hållbara lösningar för farmakologisk behandling av fetma.

Review of semaglutide's effects on craving in weight loss treatment without diabetes

Overweight and obesity present significant global health challenges today, with serious consequences such as type 2 diabetes, cardiovascular diseases, and certain cancers. This literature review examines semaglutide and its impact on craving as a crucial factor in weight loss among individuals with obesity. The aim is to evaluate whether semaglutide affects individuals' ability to manage craving and if there is a correlation between the ability to manage craving and weight loss.

By reviewing three randomized, controlled trials, the effects of semaglutide on craving over periods of up to two years are analyzed. The results show that semaglutide initially reduces craving, but its effect on craving diminishes over time. At twelve weeks, 64% of the questions in the quantitative evaluation of perceived craving showed significant improvements, while this proportion decreased to 58% at 20 weeks and to 32% at 104 weeks. The results from the analyzed studies further indicate that the effects of semaglutide on sweet cravings and positive mood did not exhibit statistical significance over the measured two-year period. In contrast, cravings for savoury foods and control over eating demonstrated consistent statistical significance, showing a positive effect from semaglutide treatment throughout the entire study duration. Consequently, the studies suggested that semaglutide may be an effective tool for reducing cravings for palatable foods and improving control over eating in individuals with obesity or overweight. However, there is no clear evidence that semaglutide reduces sweet cravings or positively affects mood.

The study highlights the need for a holistic treatment strategy that combines pharmacological intervention with psychological support to address emotional eating and addictive behaviors. In summary, further research is required to understand the complex mechanisms behind semaglutide's effects on appetite regulation and to develop sustainable solutions for the pharmacological treatment of obesity.