The impact of AI technologies on cultural and creative sectors and industries is expected to increase dramatically in the upcoming years. As significant uncertainties rattle the political economy of artmaking, not all stakeholders feel their interests and concerns are equally recognised. At stake here are not only individual career prospects but the entire horizon of our envisioned cultural-technological futures. 

This dissertation examines artificial intelligence (AI) models in creative domains, focusing on their emerging impact on the conditions and infrastructures of artistic work. It frames the transition of this socio-technical system as an instance of a broken world, and extends Creative AI ethics beyond abstract principles towards the situated, lived experiences of the various stakeholders involved: artists and music communities, as well as developers and service providers of Creative AI applications. Grounded on critical analysis and ethics of care, the dissertation explores the tensions and transitions practising artists experience in their working environments in the context of rapid AI proliferation, and how AI development work practices could better support artists in navigating the rapidly changing socio-technical AI landscape. 

Drawing on six empirical case studies, the dissertation contributes, first, an analysis of the frictions and reconfigured conditions of artmaking, as experienced by Nordic AI artists in the early 2020s. Second, it introduces care ethics to the analysis of Creative AI and proposes sustained reflexive repair as a novel conceptual lens for managing disrupted cultural data relations in AI development. Overall, the dissertation argues that foregrounding repair can make the emergent ethical impacts of AI technologies and practices visible and help reconfigure paradigms for developing, designing, using, and regulating Creative AI that foster fair market conditions for artist economies and cultivate artistic integrity and agency.

Påverkan av artificiell intelligens (AI) på de kulturella och kreativa sektorer och industrier förväntas öka dramatiskt under de kommande åren. Medan betydande osäkerheter skakar den politiska ekonomin kring konstnärligt skapande, upplever inte alla aktörer att deras intressen och bekymmer tas på lika stort allvar. På spel står inte bara individuella karriärmöjligheter, utan även hur vi föreställer oss vår kulturteknologiska framtid.

Denna avhandling undersöker AI inom kreativa områden, med fokus på dess framväxande påverkan på villkoren och infrastrukturen för konstnärligt arbete. Genom att tolka denna sociotekniska omvandling som ett exempel på en “trasig värld” (broken world), utvidgar avhandlingen den kreativ AI etik bortom abstrakta principer till de situerade och levda erfarenheterna hos de olika inblandade aktörerna: konstnärer och musikgemenskaper, samt utvecklare och tjänsteleverantörer av kreativa AI-applikationer. Avhandlingen grundar sig på kritisk analys och omsorgsetik. Den utforskar spänningar och övergångar som yrkesverksamma konstnärer upplever i sina arbetsmiljöer i samband med den snabba spridningen av AI samt hur arbetspraktiker inom AI-utveckling bättre kan stödja konstnärer i att navigera i det högst dynamiska sociotekniska AI-landskapet.

Här bidrar sex empiriska fallstudier för det första med en analys av de friktioner och omformade villkor för konstnärligt skapande så som nordiska AI-konstnärer upplevde under det tidiga 2020-talet. För det andra introducerar avhandlingen omsorgsetiken i analysen av kreativ AI och föreslår hållbar reflexiv reparation (sustained reflexive repair) som en ny begreppsram för de splittrade kulturella datarelationerna i AI-utveckling. På en allmän nivå argumenterar avhandlingen att ett fokus på reparation kan synliggöra de framväxande etiska effekterna av AI-teknologier och -praktiker, samt bidra till omställda paradigm för hur kreativ AI utvecklas, designas, används och regleras på ett sätt som främjar rättvisa marknadsvillkor för konstnärligt ekonomi och stärker konstnärlig integritet och medverkan.