I artikeln studeras två kollektiva uppror bland barnmorskor och socionomer. Utgångspunkterna tas i tidigare forskning om nya former för mobilisering bland välfärdsprofessionella yrkesgrupper och forskning om medlemsaktivism som strategi för facklig förnyelse. Genom en jämförande intervjustudie med nyckelinformanter i upproren analyseras både skälen till mobilisering och relationerna till respektive fackförbund. Slutsatserna är att upproren kan ses som en form av medlemsaktivism med syfte att förändra både fackens arbetssätt och politiska prioriteringar. Fackförbunden stödjer upproren på likartade sätt men relationerna bär på en rad spänningar som belyser de komplexa förutsättningarna för facklig förnyelse i offentlig sektor.

This article explores two collective revolts among social workers and midwives. The study departs from previous research on mobilization among feminised occupational groups in Sweden and research on members’ activism as union renewal. Based on interviews with key informants in the two revolts, the results show that the collective revolts serve to address both deteriorated working conditions as well as practices and political priorities within the trade unions. Even if the trade unions support the revolts, the support is restricted and several tensions are shown. Tensions that illustrate the complexities and hardship of union renewal, especially in the public sector.