The affluent groups and societies in the world have made material consumption part of their lifestyle. Today, overconsumption has come to constitute an acute environmental problem, both with regards to the natural resources needed to satisfy our ever-growing wants, and to the mountains of waste it leaves behind.

Starting from a global justice perspective and from an understanding of sustainability as keeping within the planetary boundaries, this thesis argues that it is urgent that affluent individuals, groups and societies develop a sense of sufficiency, of “good and enough”. Focusing on sufficiency in the area of material consumption, this thesis explores paths that could be taken to strengthen sufficiency as an idea and value within a consumerist society and culture, and aims to answer the overarching question of how an affluent society might orient itself towards sufficiency. Against the background framework of political ecology, relational geography and sustainable consumption literature, sufficiency is framed as a question of responsibility – the responsibility of the affluent individuals, groups and societies in the world to refrain from taking more than their fair share, or, in other words, to withdraw from their excess environmental space.

Two cases of sufficiency-related practice in Sweden are studied: one of individuals who actively and voluntarily reduce their consumption to only the basics over the period of one year, and one of individuals using the ‘’KonMari Method’’ to declutter their homes. The thesis shows that the difference between these practices in regard to consumption is a question of intentionality: The buy-nothing practitioners intentionally want to stop consuming, whereas the majority of the KonMariers – as a result of their practice – eventually cease to want to consume, despite the absence of this as an original driver. These results point to the importance of looking at different kinds of entry into more sufficient consumption practices, and at the motivations behind them when it comes to policies aimed at reducing material consumption. The findings further serve to create an understanding for how a sense of sufficiency might develop in an affluent context.

Based on literature discussing a framework for a politics of sufficiency and on interviews with public officials and civil society representatives working with sustainable consumption at different levels in Sweden, this thesis further explores the obstacles to and potential for orienting an affluent society towards sufficiency. Certain potential for a more sufficiency-oriented future is identified, not least in terms of a cultural shift and elements of “sufficiency thinking” among the informants. However, the thesis stresses the importance of rethinking our understanding of limits, being outspoken about what the existence of planetary boundaries implies in terms of limiting resource use and defining clear goals that respect those boundaries and emphasize societal values at the basis of ‘the good life’, such as well-being, health and ecological sustainability.

Rika grupper och samhällen i världen har gjort materiell konsumtion till en del av sin livsstil. Idag har överkonsumtion kommit att utgöra ett akut miljöproblem, både i fråga om de naturresurser som krävs för att tillgodose våra ständigt växande behov och det avfall som den ger upphov till.

Med utgångspunkt i ett globalt rättviseperspektiv och i en förståelse av hållbarhet som innebär att hålla sig inom de planetära gränserna, argumenterar denna avhandling för nödvändigheten i att rika individer, grupper och samhällen utvecklar en känsla av tillräcklighet, av "bra och nog" (good and enough). I avhandlingen undersöks olika vägar som kan tas för att stärka tillräcklighet som idé och värde i ett samhälle präglat av en konsumtionskultur. Avhandlingen syftar till att besvara den övergripande frågan om hur ett välmående samhälle kan styra mot tillräcklighet, med specifikt fokus på materiell konsumtion. Mot bakgrund av ett teoretiskt ramverk av politisk ekologi, relationell geografi och hållbar konsumtion, definieras tillräcklighet här som en fråga om ansvar. Det är ett ansvar som åligger rika individer, grupper och samhällen i världen, och som handlar om att avstå från att ta mer än sin beskärda del, eller, med andra ord, att minska sin negativa miljöpåverkan genom att dra sig tillbaka ifrån det alltför stora miljöutrymme som de upptar idag.

I avhandlingen studeras två grupper som på olika sätt praktiserar tillräcklighet: dels individer som frivilligt har minskat sin konsumtion till det basala under ett ”köpfritt år”, och dels individer som har använt sig av ”KonMari-metoden” för att rensa i sina hem. Avhandlingen visar att skillnaden mellan dessa praktiker när det gäller konsumtion är en fråga om avsiktlighet: Den köpfria gruppen vill avsiktligt sluta konsumera, medan majoriteten av KonMari-gruppen så småningom upphör att vilja konsumera i samma utsträckning som tidigare, som en följd av sin praktik. Dessa resultat pekar på vikten av att titta på olika typer av ingångar i mer tillräckliga konsumtionspraktiker och anledningarna bakom dem när det kommer till att ta fram åtgärder som har som mål att minska den materiella konsumtionen. Resultaten bidrar också till att skapa en förståelse för hur en känsla av tillräcklighet kan utvecklas.

Baserat på litteratur som diskuterar centrala element i en ”tillräcklighetspolitik” och på intervjuer med offentliga tjänstemän och företrädare för det civila samhället som arbetar med hållbar konsumtion på olika nivåer i Sverige, undersöks hinder och potential för att styra samhället mot tillräcklighet. Viss potential identifieras, inte minst när det gäller förändring av kultur och normer samt ett ”tillräcklighetstänk” bland informanterna. Avhandlingen betonar dock vikten av att ompröva vår förståelse av gränser, visa tydlighet i fråga om vad de planetära gränserna betyder när det kommer till att begränsa resursanvändning, samt att formulera tydliga mål som respekterar de gränserna och utgår från värden som ligger till grund för ‘det goda livet’, så som välmående, hälsa och ekologisk hållbarhet.