Inledning: Klumpfot är en av de vanligaste medfödda fotdeformiteterna och förkommer främst bland pojkar. Cirka 80 % av klumpfot förekommer i låg- och medelinkomstländer. Det finns således ett stort behov av specialiserad behandling för att öka barnens livskvalitet senare i livet. Den mest använda behandlingen är Ponseti-metoden med manipulation, gipsning, förlängning av Akillessenan och ortosbehandling. Ponseti-metoden har visat sig vara effektiv vid både idiopatisk och icke-idiopatisk klumpfot. Fysioterapeuter tillsammans med ortopedkirurger har varit i frontlinjen vid användningen av Ponseti metoden.

Syfte: Syftet med denna studie var att vid en fysioterapiklinik utvärdera Ponseti-metoden (Korrektionsfasen) vid behandling av klumpfot och faktorer som är associerade med behandlingsutfallet.

Metoder: Studien är en retrospektiv studie av 224 fötter hos 138 barn behandlade med Ponseti-metoden från januari 2008 till september 2018. Utvärderingen av deformiteten gjordes med Pirani-poäng före och under varje veckas behandling. Demografiska data, kliniska mått och behandlingsresultat hämtades från en databas för klumpfot. Det primära utfallsmåttet var antalet gipsningar till slutförandet av behandlingen och de sekundära utfallsmåtten var förändringen i Pirani-poäng, antal gipsningar och andel som genomgick tenotomi.

Resultat: En majoritet av barnen med klumpfot var pojkar (71,0%) och de flesta var ett år eller yngre när behandlingen startade. En majoritet av barne

n hade bilateral klumpfot (64,5%). Medelvärdet för Pirani poängen vid behandlingens början var

4,1 (SD ± 1,7). Det genomsnittliga antalet gipsningar som behövdes för att uppnå totalkorrigering var 4,9 (SD ± 2,8). Den initiala Pisani-poängen predicerade signifikant antalet gipsningar som krävdes till totalkorrigering.

Slutsats: Ponseti metoden för behandling av klumpfot visade på ett bra behandlingsresultat utförd av fysioterapeuter.

Introduction:   Clubfoot   is one of the most common congenital foot deformities, about 80%   occurs in low-and mid-income countries.   Thus, there is an urgent need for specialized treatment to increase the   quality of life for the children. The most widely used treatment is the   Ponseti method of manipulation, casting, Achilles tenotomy and bracing.   Physiotherapists have been in the frontline in the use of the Ponseti method   as treatment for clubfoot.

Aim: The aim of this   study was to evaluate the results of the Ponseti method (Correction phase) of   treating clubfoot and factor associated with an outcome at physiotherapy   clinic

Methods: This is a   retrospective study of 224 feet of 138 children treated by the Ponseti method   in the Physiotherapy clinic at KCMC. Evaluation of the deformity was done by   the Pirani score. Demographic data, clinical features and treatment outcome   were extracted from the Clubfoot Database. The primary outcome was the number   of casts to completion of treatment and secondary outcomes were the change of   Pirani score.

Results: Boys were in   majority (71.0%) and most of the children were one year or less when the   treatment started. Majority of the children had bilateral clubfoot (64.5%).   Mean Pirani score at start of the treatment was 4.1 (SD ±1.7). The average   number of casts used to achieve total correction was 4.9 (SD ±2.8). The   Initial Pirani score predicted significantly the number of casts required   until total correction.

Conclusion: The Ponseti   method has demonstrated good outcome for clubfoot treatment in a   physiotherapy setting.