Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkesverksamma upplever arbetet med våldsutsatta kvinnor med beroende samt vilka faktorer som möjliggör eller försvårar ett integrerat arbete kring kvinnornas skydds- och behandlingsbehov. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med 8 yrkesverksamma som i sitt arbete möter kvinnor i denna specifika dubbla utsatthet. Analysen tar avstamp i ett genus- och intersektionellt perspektiv. Resultaten visar att ett relationellt, tillitsbaserat och uthålligt arbetssätt är centralt för att stödja kvinnors motivation och möjligheter till förändring. Samtidigt framträder betydande organisatoriska hinder, såsom krav på nykterhet, brist på integrerade insatser och könsblinda arbetssätt, vilka riskerar att osynliggöra våldsutsattheten och exkludera kvinnor från skydd och behandling. Detta begränsar kvinnors möjligheter och tillgång till stöd. Slutsatserna är att integrerade, individanpassade och genusmedvetna insatser är avgörande för ett mer rättssäkert och hållbart socialt arbete. Studien bidrar med praktisk kunskap om behovet av samordnade insatser för kvinnor med våldsutsatthet och beroendeproblematik.