Trots ambitionen med barnkonventionen vittnar forskning om att barns rättigheterfortfarande görs beroende av föräldrarna. Föreliggande studie syftar till att undersöka hurbarnperspektivet tolkas och omsätts i praktiken vid handläggning inom ekonomiskt bistånd,med fokus på organisatoriska förutsättningar, handlingsutrymme samt hur barns situationbeaktas i handläggningen. Studien är genomförd med en kvalitativ metod i form av sexsemistrukturerade intervjuer med enhetschef och handläggare. Resultatet visar att trots attden studerade organisationen övergått till att använda begreppet barnrättsperspektiv, vilkettydligare ska belysa barn som rättighetsbärare, förnekas barn fortfarande rätten att förmedlasina åsikter och deras situation förstås fortfarande genom föräldrarna. Det föreligger dock enambivalens kring begreppsanvändningen, då det i dagligt tal fortfarande pratas om ettbarnperspektiv, ett begrepp som utgår från vuxnas tolkningar av barns situation. Detframkommer även ett starkt fokus på dokumentation, främst vid avslagsbeslut, dåföräldraansvaret lyfts fram som central motivering till att barnet ska erhålla skäliglevnadsnivå, trots avslag. Det väcker frågor kring huruvida administrativa rutiner trumfar defaktiska konsekvenserna för barnet och indikerar att ekonomiskt bistånd har en lång väg kvarinnan ett fullständigt barnrättsperspektiv har implementerats.