Bakgrunden är att den kommunala arbetsmarknadspolitiken har expanderat kraftigt sedan 1990-talet och i dag berör drygt 110 000 deltagare och kostar cirka fem miljarder kronor årligen. Kunskapen om vad som faktiskt görs för personer långt från arbetsmarknaden är fragmentarisk. Syftet med studien är att kartlägga och analysera kommunala arbetsmarknadsinsatser riktade till denna grupp, baserat på grå litteratur från svenska FoU-enheter och med ett kritiskt aktiveringspolitiskt perspektiv. Metoden är en kvalitativ systematisk kartläggning inspirerad av scoping review-ansatsen. Nitton dokument inkluderades efter en systematisk urvalsprocess. Resultaten visar fyra insatstyper: subventionerade anställningar, praktik och arbetsprövning, koordinerande och samverkande insatser samt aktivering och motivationsinsatser. Målgrupperna är heterogena och präglade av sammansatta psykiska, fysiska och sociala behov. Framgångsfaktorer är individanpassning, tillit och samverkan. Aktiveringslogik avser i denna studie en politisk styrprincip där ekonomiskt stöd villkoras av aktivt deltagande i arbetslivsinriktade insatser (Tjulin et al., 2025, s. 337), medan logiker i plural refererar till samverkande eller konkurrerande principer såsom rehabiliteringslogik (Ulmestig & Panican, 2021, s. 146). Utmaningarna är rollkonflikter, stuprörstänkande och otydlig ansvarsfördelning. Analysen visar att en aktiveringslogik dominerar insatsernas utformning och tenderar att individualisera ansvaret för arbetslösheten. Det skapar en spänning mot målgruppens rehabiliteringsbehov. Individanpassning fungerar i praktiken ofta som systemanpassning snarare än som stöd utifrån personens faktiska behov. Samverkan är ett återkommande tema men riskerar att bli personberoende och ojämlikt när strukturella ramverk saknas. Slutsatsen är att det finns ett brett spektrum av insatser men en dominerande aktiveringslogik och stor variation i teoretisk förankring och dokumentationsgrad. Studien bidrar med en systematiserad kartläggning och en kritisk analys av de logiker som styr kommunala insatser för personer långt från arbetsmarknaden. Den grå litteraturen rymmer en erfarenhetsbaserad kunskap som behöver systematiseras och kopplas till ett hälsofrämjande och rehabiliterande perspektiv.