Den vanligaste typen av medfödd hörselnedsättning är sensorineural hörselnedsättning, som förekommer hos cirka 2 per 1000 nyfödda, varav 20% föds helt döva. Döva barn med begränsad eller ingen exponering för tal och ljud kan drabbas av betydande förseningar i språkutvecklingen, talsvårigheter samt inlärningssvårigheter. Cochleaimplantat (CI) ger döva barn tillgång till omgivningsljud och tal, vilket i sin tur främjar utvecklingen av talförståelse och talat språk. Barn med CI har heterogena språkprofiler där vissa barn utvecklar en åldersadekvat tal- och språkförmåga, medan andra barn uppvisar tal- och språksvårigheter. Cirka 90–95% av döva barn föds i en familj med hörande föräldrar som har liten eller ingen erfarenhet av teckenspråk. När tillgången till språklig input är begränsad hos döva barn som inte exponerats för teckenspråk eller talat språk, blir gester deras primära kommunikation. Syftet med studien var att undersöka kommunikationen hos en femårig flicka, född döv och som fått cochleaimplantat vid 3;6 års ålder. Flickans användning av vokalisationer och gester analyserades från en film samt med föräldraformuläret SECDI-1, del två: handlingar och gester. Resultatet visar att flickan använde totalt 741 vokalisationer och 383 gester. Ikoniska gester och deiktiska gester användes främst och var mest förekommande, medan konventionella gester användes i mindre utsträckning. Resultatet av SECDI visade att flickans gestanvändning motsvarar en genomsnittlig gestanvändning för en 15 månaders åldersgrupp. I observationen uppvisade flickan flera aspekter av pragmatiska förmågor, såsom turtagning, delad uppmärksamhet och visst initiativ till kommunikation. Flickan imiterar aktivt logopedens och mammans gester och vissa verbala yttranden. Sammanfattningsvis är användningen av gester flickans primära kommunikationssätt. Vokalisationer används som ett komplement för att förstärka gesterna. 

The most common type of congenital hearing impairment is sensorineural hearing loss, occurring in about 2 of 1000 newborns, of which 20% are born completely deaf. Deaf children may experience significant delays in language development, speech difficulties, and learning challenges due to little or no exposure to speech. Cochlear implants (CI) provide deaf children with access to environmental sounds and speech, thus promoting the development of speech comprehension and spoken language. Children with CIs have heterogeneous language profiles, with some developing age-appropriate speech and language skills, while others exhibit speech and language difficulties. Approximately 90-95% of deaf children are born into families with hearing parents who have little or no experience with sign language. When access to linguistic input is limited for deaf children who have not been exposed to a signed or spoken language, gestures become their primary mode of communication. The purpose of the study was to examine the communication of a five-year-old girl, born deaf, who received cochlear implants at the age of 3;6 years. The girl's use of vocalizations and gestures was analyzed and assessed in a film and with the parent questionnaire SECDI-1, part two: actions and gestures. The results show that the girl used a total of 741 vocalizations and 383 gestures. Iconic and deictic gestures were used most frequent, while conventional gestures were used to a lesser extent. The results of SECDI indicated that the girl's gesture use corresponds to an average gesture use for a 15-month- old age group. During the observation, the girl exhibited multiple aspects of pragmatic skills, including turn-taking, joint attention, and some communicative initiative. The girl actively imitated the gestures and certain verbal utterances of both her mother and the speech therapist. In conclusion, gestures are the girl’s primary mode of communication. Vocalizations are used as a complement to reinforce the gestures.