This bachelor’s thesis presents an architecture study of two specific buildings in Stockholm, Sweden: the Östermalm Prison and the old School of Architecture. These two buildings have inhabited the same plot in the central part of the city called Östermalm and both have garnered strong reactions over the years, both positive and negative. The prison is no longer standing as it was demolished in the late sixties for the construction of the school of architecture. Both buildings have been praised for their significance as part of Stockholm’s history and marked by state institutions as having high cultural significance. However, they have also both been called the ugliest building in the city and many people have called for their demolitions. 

This essay explores what about these buildings make them so polarising in relation to their historical, sociological, and geographical context, as well as their respective architectural expression. The buildings are very different from one another in terms of design and architectural style, but the buildings around them have remained the same for the entirety of the 20th century. Both the Östermalm Prison and the old School of Architecture have been deemed ugly, but this ugliness has less to do with the individual aspects of each building and much more to do with how people in the city interact with them, and how they in turn interact with the city around them. 

Denna kandidatuppsats presenterar en arkitekturstudie av två specifika byggnader i Stockholm, Sverige: Östermalmsfängelset och gamla arkitekturskolan, KTH. Dessa två byggnader har legat på samma tomt i den centrala stadsdelen Östermalm och båda har väckt starka reaktioner genom åren, både positiva och negativa. Fängelset finns inte längre kvar eftersom det revs i slutet av sextiotalet för att arkitekturskolan skulle kunna byggas. Båda byggnaderna har lovordats för sin betydelse som en del av Stockholms historia och har av statliga institutioner bedömts ha ett högt kulturellt värde. Men de har också båda kallats för stadens fulaste byggnader och många har krävt att de ska rivas.

I denna uppsats undersöks vad det är som gör dessa byggnader så polariserande i förhållande till deras historiska, sociologiska och geografiska kontext samt deras respektive arkitektoniska uttryck. Byggnaderna skiljer sig mycket från varandra i fråga om design och arkitektonisk stil, men byggnaderna runt omkring dem har varit desamma under hela 1900-talet. Både Östermalmsfängelset och gamla arkitekturskolan har ansetts fula, men denna fulhet har mindre att göra med de individuella aspekterna av varje byggnad och mycket mer att göra med hur människor i staden interagerar med dem, och hur de i sin tur interagerar med staden runt omkring dem.