Bakgrund: Djur har sedan länge använts för terapeutiska syften och under 1900-talet växte djurassisterad terapi fram. Hundar anses vara lämpliga terapidjur då de uppvisar beteenden som människor kan tolka tillmötesgående och kravlösa. När en hund används för att uppnå tydliga och planerade behandlingsmål som utvärderas kallas det för hundassisterad terapi (eng. dog-assisted therapy, DAT). Evidensen gällande användandet av DAT inom fysioterapi är begränsad.

Syfte: Denna studie syftade till att undersöka fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att använda vårdhund inom fysioterapi. Studien avsåg även att belysa på vilket sätt vårdhund används som en del av den fysioterapeutiska behandlingen.

Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes. Fem fysioterapeuter från olika verksamheter rekryterades med ett ändamålsenligt urval och ett snöbollsurval. Databearbetningen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i fem kategorier; ”När vårdhund blir aktuellt”, ”Vårdhund som behandlingskoncept vid fysioterapi”, ”Vårdhundens nyanserade inverkan”, ”Det unika med vårdhundsassisterad terapi” och ”Strategier för att möjliggöra utvärdering”. Vårdhunden ansågs fungera bra som motivator och distraktion för att möjliggöra habiliterande, rehabiliterande eller underhållande träning av fysiska samt psykiska funktioner. Däremot fanns det oklarheter om effekten var kortvarig eller varaktig över tid.

Slutsats: Den rådande uppfattningen av DAT inom fysioterapi var övervägande positiv. Mer forskning krävs för att konstatera effekt, nytta och implementering. Sammanfattningsvis rekommenderar ändå informanterna i denna studie att fler fysioterapeuter skulle inkludera DAT i sin behandling, då den kan bidra till ökad fysisk aktivitet och välmående hos svårmotiverade patienter.

Background: Animals have been used for therapeutic purposes throughout history and animal-assisted therapy emerged in the 1900’s. Dogs are considered to be appropriate animals to utilize in therapeutic interventions, due to their attentive and unpretentious behaviour towards humans. When a dog is used in an intervention with a distinct and planned goal that’ll be evaluated it’s called dog-assisted therapy (DAT). The evidence regarding DAT-use within physiotherapy is limited. 

Purpose: The aim of this study was to explore physiotherapists views and experiences regarding DAT. The study also intended to inquire how physiotherapists utilized DAT in their interventions. 

Method: A qualitative interview study was conducted. Five physiotherapists were recruited through purposive sampling and a snowball sampling. To analyse data a qualitative content analysis was performed.

Result: The analysis resulted in five categories: ”When the care-dog becomes relevant”, ”Care-dog as a treatment concept in physiotherapy”, ”The nuanced impact of the care-dog”, ”The uniqueness of care-dog-assisted therapy” and ”Strategies to enable evaluation”. The care-dog was considered to be a great motivator and distraction to enable habilitation, rehabilitation or preservation training of both physical and psychological factors. However, there was uncertainty concerning whether the effect was short- or long-term. 

Conclusion: The view of DAT-use within physiotherapy was predominantly positive. More research is needed to establish the effects, benefits and implementation. In summary, the participants in this study recommend that other physiotherapists would include DAT in their treatment, because it could contribute to increased physical activity and wellbeing in unmotivated patients.