Det svenska lagförslaget SOU 2025:109 föreslår att polisen ges befogenhet att generera och distribuera AI-genererad CSAM som föreställer vad de beskriver som fiktiva barn. Syftet med dessa brottsprovocerande metoder är att möjliggöra infiltration av digitala forum. Genom en Foucauldiansk diskursanalys, technofeminism och neutraliseringsteorin, undersöker denna studie hur diskurser om teknisk nödvändighet och alarmism omdefinierarkriminella handlingar till legitima utredningsverktyg. Analysen visar att konceptet fiktiva barn är problematiskt. Eftersom AI-modeller ofta tränas på dataset som innehåller verkliga övergreppsbilder ökar risken för återviktimisering. Ur ett technofeministiskt perspektiv innebär statens produktion och spridning av detta material en risk för att normalisera och reproducera sexuellt våld mot barn. Slutligen kommer studien fram till att statens expansion av digital CSAM riskerar att försvaga barns allmänna skyddsintresse. Trots syftet att skydda fysiska barn kan åtgärderna leda till etisk desensibilisering och ytterligare kränkningar mot barn i allmänhet. Detta konstruerar en paradox mellan rättsliga intressen rörande brottsbekämpningens effektivitet och barns grundläggande rättigheter.

Nyckelord: AI-genererat matieral, CSAM, fiktiva barn, provoaktiva åtgärder.

The Swedish legislative proposal SOU 2025:109 delegates the police the authority to generate and distribute AI-generated Child Sexual Abuse Material depicting what they refer to as fictious children. The purpose of these provocative police method is to infiltrate digital forums. Utilizing Foucauldian Discourse Analysis, technofeminism and neutralization theory, this study examines how discourses of technical necessity and alarmism redefine criminal acts as legitimate investigative tools.The analysis reveals how the concept of fictitious children is problematic. AI-models are often trained on datasets containing CSAM with real children, increasing the risk of revictimization. From a technofeminist perspective, the state’s production and distribution of this material risks normalizing and reproducing sexual violence against children.Ultimately, the thesis concludes that the state’s expansion of digital CSAM risks undermining the general legal protective interest of children. Despite the proposals aim to protect physical children, these measures may cause ethical desensitization and further violate children in general. Constructing a paradox between legal interests concerning law enforcement efficiency and fundamental children’s rights.

Keywords: AI-generated material, CSAM, fictitious children, provocative measures.