Uppsatsen behandlar frågan om hur svensk upphovsrätt förhåller sig till verk som helt eller delvis genereras med hjälp av artificiell intelligens (AI). Den tekniska utvecklingen inom generativ AI har aktualiserat nya rättsliga frågor kring upphovsmannaskap, verkshöjd och gränsdragningen mellan mänskligt och automatiserat skapande. Syftet med uppsatsen är att analysera det rättsliga läget enligt svensk rätt och undersöka i vilken utsträckning AI-genererade alster kan omfattas av upphovsrättsligt skydd. Särskilt fokus riktas mot betydelsen av mänsklig medverkan vid skapandet av sådana verk samt behovet av framtida rättsutveckling.

Arbetet bygger huvudsakligen på den rättsdogmatiska metoden och utgår från lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Analysen tar sin utgångspunkt i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL), men behandlar även unionsrättsligt material och praxis från EU-domstolen, särskilt avseende originalitetskravet och begreppet upphovsmannens egen intellektuella skapelse.

I uppsatsen konstateras att svensk upphovsrätt i grunden bygger på en tydlig koppling mellan verk och mänskligt skapande. Fullt AI-genererade verk kan därför i dagsläget inte omfattas av upphovsrättsligt skydd, eftersom AI-system varken kan betraktas som upphovsmän eller rättssubjekt. Däremot kan verk som skapats med hjälp av AI i vissa fall erhålla skydd, förutsatt att en fysisk person haft ett tillräckligt självständigt och kreativt inflytande över skapandeprocessen. Bedömningen blir därmed beroende av graden av mänsklig kontroll och de fria och kreativa val som kan identifieras i det slutliga verket.

Vidare diskuteras de rättsliga och principiella utmaningar som AI medför för upphovsrätten. Analysen visar att den nuvarande regleringen i stor utsträckning är utformad utifrån en förutsättning om mänskligt skapande, vilket skapar svårigheter när AI får en allt större roll i kreativa processer. Avslutningsvis behandlas möjliga framtida lösningar, däribland införandet av särskilda närstående rättigheter eller ett fortsatt upprätthållande av ett människocentrerat originalitetskrav.