På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län inom ramen för Krondroppsnätet. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2024/25, och sätts in i ett långsiktigt perspektiv med hjälp av tidsserier som sträcker sig som längst tillbaka till 1990-talet. Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/eller markvattenkemi bedrivs vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Uppskattningar av det totala nedfallet av kväve visar att det har minskat signifi¬kant i den 24-åriga mätserien vid Timrilt B. Nedfallet under det hydrologiska året 2024/25 var 7 kg per hektar och år, den lägsta noteringen i mätserien, vilket inne¬bär att den kritiska belastningsgränsen för kväve i barrskog, 5 kg per hektar och år, fortfarande överskrids i Timrilt, och sannolikt i all barrskog i Halland.

Halten nitratkväve i markvattnet är på de flesta mätplatser i Sverige mycket låg, vilket tyder på att träden tar upp kvävet. På mätplatserna i Halland, liksom i Skåne, är det dock mycket vanligt med förhöjda halter, vilket indikerar att det finns mer kväve än vad träden behöver. I Halland är de förhöjda halterna starkt kopp¬lade till störningar i skogen i form av stormskador, vilket visar på risk för ökad kväve¬utlakning till ytvatten i områden där mycket kväve lagrats upp i marken. Svavelnedfallet har minskat kraftigt under de senaste decennierna till följd av stora minskningar i emissioner i Europa. Nedfallet i tallytan med längst tidsserie, Söstared, var omkring 12 kg per hektar och år i slutet av 1980-talet, och har nu minskat till 0,5–1 kg per hektar. En jämförelse med granytorna i länet i slutet av 1990-talet visar att Söstared hade avsevärt lägre nedfall än dem, vilket indikerar att nedfallet i granskog var betydligt större än i Söstared i slutet av 1980-talet. Minskat försurande nedfall har påverkat markvattenkemin, men förändringarna går långsamt och markvattnet är långt ifrån återhämtat. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant som en följd av svavelnedfallsminskningen, men förrådet av baskatjoner har inte fyllt på i samma takt. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat signifikant enbart i två av de längre tidsserierna, och är fortfarande i de flesta fall negativ eller nära 0, och det finns därmed inte något stort utrymme för pH-ökning. Detta avspeglas i att det inte finns någon tydlig trend i pH, och att pH är lågt, ofta mellan 4,6 och 4,8. Det innebär att episoder med högt havssalts¬nedfall, eller perioder med minskat kväveupptag och därmed ökad nitrifikation, kan orsaka surstötar som ger mycket låga pH-värden. Sammantaget visar resultaten att skogsmarken i Halland fortfarande är starkt präglad av tidigare höga nedfall av kväve och svavel, vilket gör systemen känsliga för störningar, till exempel stormar och barkborreangrepp – störningar som kan bli vanligare i ett förändrat klimat.