Utifrån den reviderade läroplanen för förskolan har mer fokus riktats på att barn ska får större möjlighet till att utveckla sitt språk och att högläsningen ska få större utrymme. Syftet med studien var att få större kunskap om vilka arbetssätt förskollärare använder sig av i läsmiljön för att möjliggöra lärande hos barnen samt högläsningen i relation med den fysiska miljön. Studien utgick från fyra semistrukturerade, kvalitativa intervjuer, en samtalspromenad och fotografier av läsmiljön. Studiens resultat visade att förskollärare använde sig av olika strategier med kroppsspråk, röstlägen, samspel och material exempelvis bilderböcker, faktaböcker, projektor och dockor för att stärka lärandet i högläsningen. Resultatet analyserades utifrån affordance teori där miljön utgjorde det människan har behov av och sociokulturella perspektivet där människan har ett samspel där språket har betydelse. Utifrån möbleringen i läsmiljöerna fanns det möjlighet till läsmaterial, sittplatser och bilder på väggarna. I de olika läsmiljöerna fanns det olika detaljer såsom kuddar, filtar och figurer. Förskollärarna anpassade läsmiljön efter barnens ålder och intressen genom bland annat teman och val av böcker. När det gäller förskollärarnas förståelse kring läsmiljöns erbjudanden och deras arbetssätt för barnens lärande visade resultatet att de hade förståelse vad barnen fick utveckla i högläsningen, bland annat språket, kommunikation och olika perspektiv. Läsmiljön erbjöd inte bara en plats att ta del av böcker utan en plats för andra aktiviteter som vila, vänta på att bli hämtad och social interaktion med andra barn och pedagoger.