Detta arbete undersöker hur visuell platskommunikation kan utvecklas genom människocentrerade och medskapande designmetoder, med fokus på unga vuxnas relation till platsidentitet i mindre städer. Studien utgår från Piteå som kontext och problematiserar hur traditionell platskommunikation ofta präglas av generaliserade och stereotypa representationer som riskerar att skapa ett glapp mellan den kommunicerade bilden av platsen och unga vuxnas självbild och drivkrafter.

Arbetet bygger på en kombination av litteraturstudie, enkätundersökning, workshops, fokusgrupper och iterativ designprocess. Genom dessa metoder undersöks hur unga vuxna upplever Piteå, vilka normer och narrativ som präglar bilden av staden, samt hur alternativa former av platskommunikation kan utvecklas tillsammans med målgruppen. Studien hämtar teoretisk grund inom platsidentitet, place branding, deltagarbaserad design, normkreativitet och människocentrerad design.

Resultatet visar att medskapande processer kan bidra till att förflytta platskommunikation från ett platscentrerat till ett individcentrerat perspektiv. Istället för att enbart kommunicera vad en plats är, kan designen fokusera på vem man får möjlighet att vara på platsen. Studien visar även att unga vuxnas deltagande i designprocesser kan synliggöra alternativa berättelser och identiteter som annars riskerar att exkluderas i traditionell platsmarknadsföring.

Som gestaltande resultat utvecklades en spelbar kortlek med 52 tips på saker att göra i Piteå. Kortleken fungerar både som social artefakt och kommunikativt verktyg, där språk, tonalitet och kollagebaserad formgivning hämtats från målgruppens egna uttryck och erfarenheter. Artefakten undersöker hur grafisk design kan skapa relationer till plats genom vardagliga handlingar, deltagande och identitetsskapande snarare än genom idealiserade bilder av platsen.

Arbetet bidrar till grafisk design som disciplin genom att belysa designerns roll som möjliggörare av meningsskapande processer snarare än enbart producent av visuella uttryck. Studien pekar mot en designpraktik där dialog, deltagande och social förankring blir centrala delar i utvecklingen av visuell kommunikation.